Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans sida, tyst och frånvarande. Hennes tankar
voro långt borta, och talade han vid henne, ryckte
hon till, som om hon glömt, att hon icke var ensam.
Omsider lämnade han henne alt mera ensam,
och i trotsig själfuppehållelsedrift sökte han
förströelse utomhus, gick sin egen väg och stängde sina
tankar inne. Under denna tid mognade inom honom
beslutet att göra sig fri. Lifvet lockade honom ännu,
ty han var ung, och hela hans natur reste sig mot
nödvändigheten att böja sig under detta lidande,
som icke var hans.
När makarna nu någon gång blefvo ensamma,
var denna ensamhet deras värsta stunder. Ty
ensamheten rymde alla de minnen, hvilka hvar för sig
stego upp från det förflutna och, i det de
framkallade jämförelser med det närvarande, också manade
fram en stämning som af onda andar, hvilka
sväfvade genom rummet under den tystnad, som
ordspråket anslagit åt änglarne. Hvarje möbel stod där
den hade stått under den lyckliga tid, hvilken
syntes dem båda som en dröm. Kopparsticken på
väggarna, lampans ljus, som föll öfver den fyrkantiga
flossamattan, ateniennen med dess småsaker i
terracotta och brons, alt detta var fullt af minnen från
deras första kärleks tid, minnen, hvilka anklagade
dem båda. Här hade de lekt sin ungdoms glada lek
till slut, och deras lilla flicka hade gått sina första
steg mellan samma stolar, där de nu sutto,
försjunkna i en tigande afvoghet, hvilken lade hela
deras lifs skönhet i grus.
I ett hörn stod en Venus-staty på en pelare af
svart trä. Nils hade stält upp den där, när hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
