- Project Runeberg -  Stockholms-noveller /
189

(1892) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men Karin gick, som hade hon gått i sömnen,
in i sängkammaren, där hennes bädd stod ensam,
och tände ljuset på nattduksbordet. Hon mindes
ingenting mer, tänkte ingenting, hon ville blott i
ro få domna bort från alltsammans.

Men innan dess gick hon in i barnkammaren
och föll på knä vid sin lilla flickas bädd. De ord,
hon sagt till mannen, kommo plötsligt för henne,
och i det tårarne på nytt runno utför hennes
kinder, böjde hon sig öfver de små, knubbiga händerna,
tog dem en efter en i sina och kysste dem ödmjukt,
som om hon bedt den oskyldiga lilla om förlåtelse.

Hon kände sig utstött från sitt hem, hvilket
var hennes värld, förbannad af gud och människor.

— Aldrig blir det som förr, mumlade hon.
Stackars lilla barn! Stackars lilla barn! Aldrig
kommer mamma och kysser dig mer om kvällarne.
Aldrig mer kommer du in till mamma. Nu går
mamma bort, och pappa tror, att jag vill dig ondt.
Stackars lilla barn!

Hon gick ut för att ej väcka den lilla och
började kläda af sig, längtande endast efter glömska
och ro. När hon löste upp sitt hår framför
spegeln, kände hon icke igen sitt eget ansigte, men
trött som hon var, arbetade hennes fingrar
mekaniskt, till dess hon fått på sig nattdrägten.

Då hörde hon, att någon rörde sig bakom henne,
och när hon vände sig om, stod den andre där,
och han vinkade henne. Hans ansigte var blåblekt,
och hans hår låg klibbigt utmed tinningarna och
dröp af vatten. Ingen dörr hade öppnats, ljudlöst
hade han kommit; när hela lifvet glidit undan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 10 01:40:36 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ggsthlmnov/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free