Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram, och en känsla af äckel kväljde honom. Hela
scenen stod för honom som en fasansfull dröm, ur
hvilken han vaknat upp för att återfinna sig själf,
grubblande öfver, om han skulle låta sin hustru dö
eller icke. Han tänkte sig hennes uppvaknande,
hvad de skulle säga hvarandra, när de möttes. Han
erinrade sig teorier om, att ingen människa hade
rätt att hindra en annan från att dö. Kanske var
det bäst, om hon dog? Kanske skulle hon förebrå
honom, att han låtit henne lefva? Och åter kom
frestelsen öfver honom. Han skulle gå ute, till dess
att krisen var öfver, och sedan vända om hem.
Ingen skulle få veta, hvad som händt.
Och med den underliga motsägelse, som i
lidelsens starkaste uppror beherskar
människotanken, trodde han, att om han älskat henne, och hon
bedt honom därom, skulle han hafva låtit henne
dö. Med hennes hand i sin, skulle han hafva
vakat vid hennes bädd och slutit hennes ögon, när
det stora mörkret kom. Och han skulle gjort det,
obekymrad om de följder, som lagen kunde föra
öfver hans hufvud.
Men nu? Nu hade han gagn af hennes död,
Han skulle stjäla sin lycka i lifvet genom en
annans död, kallt låta henne försvinna, för att han
själf skulle få lugn, när tiden lagt sitt dam öfver
minnets fasor.
Framför honom blänkte en röd lykta, som
berättade om närheten af ett polisvaktkontor. Nils
gick in och ringde i feberaktigt lugn på telefonen,
hvars klocka pinglade i hans öron med en
helvetiskt nykter klang. Men det kom intet svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
