- Project Runeberg -  Stockholms-noveller /
197

(1892) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och vrede öfver lifvet själft, hvilket krossar och
slår blindt och känslolöst, men säkert och
fullständigt. Det han genomlefvat, hade brutit ned honom,
och han visste, att ingen önskan, intet hopp skulle
narra honom att ännu en gång söka vinna igen,
hvad lifvet tagit. Det var hans ungdom, som låg
lik inför honom, hemligheten om hans lycka, som
var sköflad, äfven innan döden kom och befriade
dem båda.

Och snabbare än ord kunna skildra, passerade
de sista åren genom hans minnes gångar.
Erinringarna från deras första lyckliga tid kommo fram
med den styrka, att Nils glömde, hvad de sista
åren medfört af bitterhet och sorg. Han kunde icke
förena i sin tanke bilden af den unga, lyckliga
hustrun, som skänkt honom kärlek och sällhet, med
minnet af den bleka kvinna, hvilken dött i hans
armar, sedan hon förjagat hans ungdom och gjort
honom gammal i förtid. Det var, som om två
kvinnor gripit in i hans lif, och af dessa hade den ena
brutit ned, hvad den andra byggt upp. I detta
ögonblick försvann den sista bilden, utplånades för
den första, och hustrun blef åter för Nils det
mystiska begreppet »kvinna», som ger lifvet sol.

Och denna sol var släckt!

Doktorn lade sin hand på hans axel.

— Kom nu! Ni behöfver ro, sade han.

Nils gick sakta ut ur rummet. Men när han
stängde dörren, såg han ännu en gång sin hustrus
ansigte. Och han tänkte på, att han nu skulle
velat fråga henne en gång till, fråga henne på det
milda och mjuka sätt, som tvang henne att svara,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 10 01:40:36 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ggsthlmnov/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free