Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det Marx-Engelska manifestet av 1847 uttrycker
även detta sociologiskt ofrånkomliga faktum, när
det definierar statsmakten som “ett utskott“, som
förvaltar den maktägande klassens “gemensamma
angelägenheter“, ty staten är lika mycket en
ekonomisk som en våldsmaktens organisation. Men
enligt den sociologiska historieuppfattningen har den
ekonomiska organisationen med dess
tvångsgenom-förda arbetsdelning framsprungit ur den
ursprungliga statsliga maktorganisationen, ej tvärtom, såsom
den materialistiska, speciellt Marxska
historieuppfattningen lär (Jfr. s. 10-11). Annars dela de båda
historieuppfattningarna ifråga om ekonomins
dominerande inflytande på människans handlingar och
tänkesätt samma ståndpunkt. Socialismen har väl
tillmärkandes varit icke blott sociologins
föregångare och banbrytare, den ekonomiska vetenskapen
är även en av sociologins viktigaste
“hjälpveten-skaper“, på vilken den stödjer sig och hämtar en
del av sitt stoff som den bearbetar för egna
undersökningar och till samhällslivets förklaring.
Sociologin är nämligen vetenskapen om samhället
i sin helhet, i sin största utsträckning, alltså icke
endast en vetenskap om samhällsekonomin, det
ekonomiska samhällslivet, som blott är en del av
samhällslivet i sin helhet, och den begagnar sig
därför av en rad vetenskaper, såsom historia,
etnografi eller folkbeskrivning, statistik, social
ekonomi, rättsvetenskap, psykologi o. s. v. Marx’ kritik
av den politiska ekonomin har därför helt
naturligt satt djupa märken i sociologins idéinnehåll.
Statsmakten har även blivit betecknad som “ett
parti i staten“, med andra och tydligare ord som
det härskande partiets representant, varför ock
rätten i staten alltid bär prägeln av det härskande
partiets tendenser. En “förnuftigt ledd“ statsmakt
bemödar sig dock alltid — för statens egen skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
