Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inbördes ställning, är proletariatets seger som
härskande klass efter de kamplinjer som
kommunistiska manifestet uppdrar liktydigt med statens
fullständiga upplösning, vilket vore, påstår man,
detsamma som en återgång till för länge sedan
övervunna sociala tillvarelseformer, till det primitivt
kommunistiska tillstånd som föregick den första
statsbildningen. För en sådan eventualitet
förmenas “statens nödvändighet“ bevara oss. De som
tro på staten som den sanna kulturbringaren och
kultur endast möjlig under dess hägn genom
upprätthållandet av dess, på makt grundade
herravälde förmena, att staten är mäktig av en ständig
föryngring, vars livgivande kraft är de varandra
“evigt“ bekämpande sociala grupperna, varur
ständigt nya förhållanden framgå, efter vilka staten i
eget välförstått intresse reglerar, föryngrar sig själv.
Men sin karaktär av en maktorganisation, av en
klasstat kan den dock aldrig uppge, ty det vore
detsamma som dess egen abdikering, sin egen
bankrutt, till evig olycka — säger man — för kulturen
som då ginge under. En stat utan klasser har
aldrig funnits och skall häller aldrig finnas. Det
enda staten kan medge och bringa till stånd i eget
självbevarande och välförstådda intresse, alltså utan
risk för sin egen existens, är “gruppernas och
klassernas lika rättsställning i deras inbördes
intressekamp“. Det är den enda likhet som någonsin kan
förekomma även i det mäst kultiverade statsliv.
Ja, så säger och profeterar man.
Det anarkosocialistiska tillstånd, som kommeatt
inträda i ett samhälle utan stat, utan någon på
statsmakt grundad härskande överklass, är en
framtidsbild som har sina förespråkare icke blott bland
anarkister i sedvanlig mening; utan finnas dessa
även bland “marxister“. Det marx’ska manifestet
av 1847 profeterar ju om en framtida opolitisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
