Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrän deras herre blivit gottgjort för deras
uppfostran och underhåll“. Vidare kommentarier vore
här säkerligen en överloppsgärning!
Enligt Hobbes’ och Spinozas naturfilosofi gällde
en annan lag för människan när hon levde i
naturtillståndet än för människan sedan hon
övergått till samhällstillståndet, d. v. s. till livet i
staten. I detta senare fall är lagen en förnuftslag,
enligt vilken människan följer sitt förnuft, i det förra
en naturlag, enligt vilken hon förnuftslöst lyder
tingens allmänna bud som driver henne att i strid
med sina likar och på deras bekostnad tillgodose
sina egoistiska behov och lystnader. Med en
uppriktighet, som kan kallas cynisk, förklarar Spinoza
att allt som individen anser kunna främja hans
enskilda nyttas syften och som han eger förmåga
att genomdriva är rätt. De stora fiskarna sluka
de små, det är deras rätt, emedan det är deras
natur. Varje individ, djur eller människa
föranledes nämligen att vara och handla på ett särskilt
sätt. Sålunda äro fiskarna, säger han ordagrannt,
“av naturen skapade för att simma och de större
fiskarna för att uppsluka de mindre, varför ock i
kraft av den naturliga rätten alla fiskar simma och
de större uppsluka de mindre“. Varför skulle icke
människorna i sitt förhållande till varandra göra
på samma sätt och med samma rätt. Handlingarna
kunna emellertid vara oss antingen till nytta eller
till skada, varför, korrigerar Spinoza sig själv, vårt
förnuft eger att uppdra en skillnad mellan dem,
så att det skiljer mellan sådana som äro oss
nyttiga och sådana som äro oss skadliga. — Men som
människan enligt Hobbes är en “förståndig“
varelse, fann hon till sist att hon i naturtillståndets
eviga inbördeskamp om “det egna intresset“
förlorade mer än hon vann under sitt riktande på sina
medmänniskor. Av två onda ting valde de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
