Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det för-historiska tidehvarfvet - XXI. Folket under hednatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gästabuden druckos skalar (minm). Tärnings- och
schackspel eller tafvelspel brukades hos höfdingarna; bollspel och
kroppsöfningar voro vanliga, och äfven omtalas dans.
De gamle Skandinaverne gjorde gerna resor och
härfärder till fremmande länder. De voro djerfva sjöfarare och
noga bekanta med hafven i sitt grannskap. Under somrarna
underhöllö de en liflig gemenskap med £stland, Saxen,
Flandern, England, Irland och Island. Timmer, hudar, fisk, mjöl,
malt, honung, tyger, pelsverk, jern, vapen, salt, voro de
varor, hvarmed de idkade köpenskap på de stora marknaderna.
Äfven vin och hvete omtalas såsom handelsartiklar. Med
slaf-var dref man likaledes handel. Flere af de stora
handelsplatserna lågo i Skandinavien. Tunsberg, Kongelf,
Helsingör, Lund, Kalmar, Upsala, Sigtuna voro köpstäder, bekanta
långt upp i hednatiden. Då shandeln var vidsträckt och
liflig, var bruket af mynt så allmänt, att ännu i vår tid
årligen flere samlingar mynt upphittas i jorden och på hedniska
begrafningsplatser.
Krig utgjorde nordmännens förnämsta lust och
ärofullaste yrke. Den tappraste, som uppträdde såsom anförare i en
fejd eller på ett härtåg, var konung. Han samlade de
djerf-vaste omkring sin person, och desse blefvo hans hird eller
hoffolk. Då kungamakten blifvit mera stadgad, utbildade sig
af detta hoffolk Tignarmännen, konungens embetsmän, hvilka
ansågo sig förmer än de öfriga bönderna, öfver hvilka de
ut-öfvade en viss myndighet.
Vikingafärderna. voro de fordna nordboernas förnämsta
och ärofullaste sysselsättning. Då bondens son uppnått 16
till 20 år, fordrades redan af honom mandom och bragder.
Han behöfde skaffa sig anseende, guld och rikedom. Biträdd
af fadrens husfolk, timrade han sig.då ett skepp. Män hade
han icke svårt att erhålla, och af fadrens erfarna tjenare
med<-följde någon, som lärde honom farleder och stridssätt.
Hoppet om byte var den förnämsta lockelsen för dem, som icke
idkad# den fredliga handeln. Närmare och fjermare kuster.,
blefvo derföre hemsökta af vikingarna, som täflade med
hvarandra i oförvägenhet och öfverdåd. Gårdar, byar, städer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
