- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia /
111

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - IV. Slaget vid Svolder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bredvid honom. Finnen sköt» just som Einar spände bågen»
och pilen träffade Einars bågsträng, så att den med gäll klang
sprang af. ”Hvad brast der så hårdt?” frågade konungen.
Einar svarade: ”Norrige ur dina händer, konung 1” — ”Gud
råder för milt rike,” sade konungen; ”tag der min båge och
skjut!” Men Einar tog svärd och sköld och stridde manligen,
ty fienderna begynte tränga npp ombord på Ormen Långe. Na
märkte konungen, att hans kämpars svärd icke beto rätt skarpt:
han gick då sjelf fram i skeppet och öppnade förrådskistan,
hvarutur han upptog och utdelade blanka och skarpa svärd.
När han då sträckte ned högra handen, sågo hans kämpar, att
hlod rann under brynjan; men ingen visste huru han var sårad.

Nu lade Olof Skötkonung ånyo till, och på alla sidor be*
gynte fienderna att bestiga Ormen Lange. Erik jarl var dock
främst. Olof Tryggvason stod åter i bakstammen, jemte sin
xnarsk, Kolbjörn Stallare, som var lika klädd som han. Mot
dem båda riglades de mesta spjut och pilar. Då konungen

ii ek sigte på Erik jarl, kastade han trenne spjut emot honom.
Ett af dessa flög tätt förbi hvardera sidan på honom och det
tredje midt of ver hans hufvud. Konungen sade: ”Så sköt jag
ännu aldrig felt på något mål: stor är jarlens lycka; och Gud
vill, att han bekommer Norriges rike.”

Endast åtta af konungens kämpar voro öfriga. Hela
Ormen Långe var uppfylld af fiender. D$ störtade sig Olof
Tryggvason högt ifrån sin fordom segrande skeppstam i hafvet
och försvann i dess djup. Kolbjörn och hans öfriga trogna
följde hans exempel, men de blefvo hastigt fångade och
upptagna. Ett högt segerrop skallade från den segrande flottan.
Man förvexlade konungen med Kolbjörn, och förde denne till
Erik jarl, som, då han upptäckte misstaget, ädelmodigt gaf
alla, som ännu lefde, frid och säkerhet. Den olyckliga
Thyra blef äfven bemött med aktning, och jarlen sökte att
trösta henne. Men hon anklagade sig sjelf såsom orsak till den
olyckliga färden och sin gemåls fall. Denna bittra smärta
knnde hon icke Öfverlefva, utan dog på nionde dagen
efter slaget.

Erik jarl, som eröfrat Ormen Långe, behöll det sköna

* %

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:38:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ghmlifh/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free