Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 2. Unionstiden - IV. Engelbrecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En herredag hölls derefter i staden, under det
belägringen fortfor, hvarvid trettio valherrar utsågos, hvilka skulle
utkora en riksföreståndare. Valet utföll så, att Carl
Knutsson fick 25, Engelbrecht 3, och Erik Puke 2 röster. Men
bönderna, likasom Eogelbrecht sjelf, yttrade sitt missnöje
öf-yer en så uppenbar afundsjuka hos herrarna, hvilka fruktade
Engelbrechts anseende. Carl Knutsson måste derföre dela
makten med Engelbrecht, så att den förre förde befälet vid .
Stockholms belägring, medan den sednare utgick på ett tåg
emot de nya fogdarna och Danska gränsen.
Inom trenne månader hade Engelbrecht utfört sitt värf,
intagit rikets slott och eröfrat Halland. Men ansträngningen
hade medtagit hans krafter, så att han på en hästbår måste
låta föra sig från Westergötland till Örebro, hvars slott han
ännu hade i förläning. I grannskapet af denna stad bodde
Bengt Stensson Natt och Dag, riksråd och riddare, på sitt
gods Göksholm. Engelbrecht hade med honom en tvist. Men
förlitande sig på Engelbrechts ädla sinne begaf sig Bengt
Stensson, vid underrättelsen om hans hemkomst, till slottet,
for att med honom ingå förlikning. Engelbrecht emottog sin
fiende vänligt, och ingick på alla billiga vilkor, så att
derefter skulle vara fred emellan dem. Bengt rådde honom då
att sjöledes resa till Stockholm, emedan hans svaga helsa icke
tillät honom att färdas landvägen, men hans närvaro i
Stockholm var oundviklig.
Det var i slutet af April 1436. Kylan var skarp; men
Engelbrecht, åtföljd af sin hustru och några få tjenare, begaf
sig på tvenne båtar åstad Öfver sjön Hjelmaren. Emot
natten hade han hunnit till en holme utanför Göksholm. Der
gick han i land för att hvila, och lät upptända en eld.
Snart nalkades en fullrustad båt från Göksholm, hvari man
igenkände herr Bengts son, Måns. ”Herr Bengt vill bjuda
mig till Göksholm,” yttrade Engelbrecht; ”men jag kan ej
emottaga bjudningen, för min sjukdoms skull.” Han lät
derefter en af sina tjenare utvisa det bästa landningsstället för
de ankommande, och vacklade sjelf, stödd på en krycka, sin
försonade motståndares son till mötes. Måns Bengtsson rusa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
