Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 2. Unionstiden - V. Carl Knutsson Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råd, yttrade något missnöje med Carl, och blef derföre
fängslad samt .tidigt följande morgon afrättad. Erik Puke förde
en tippenbar fejd emot riksföreståndaren, och yttrade sig sjelf
en gång i .Stockholm till honom: ”Ej finnes liåremellan och
Kalmar någon gädda, för hvilken så många krokar äro ut-,
satta, som jag hafver utsatt för dig, fast det icke lyckats.”
Sedan Puke flera gånger stämplat, erhöll han Carls lejdebref, för
att med honom förlika sig. Då Puke infann sig, i förlitande
på lejdebrefvet, lät Carl gripa och halshugga honom (1437).
Underligt var, att Carl ej gjorde detta förut, då han dertill
hade falla skäl, hellre än att så bryta sitt löfte.
Men Carl var också omgifven af förrädare. Det gamla,
egennyttiga riksdrotset Christer Nilsson Wase till Björnö var
slägting till Carl, och kallade honom sin kära son, men
uppretade i hemlighet bönderna emot honom. Då hans förräderi
blef alltför uppenbart, förlorade Carl tålamodet. Han kallade
till sig Clas Lang, den tillgifnaste af sina svenner, och
frågade: ”vill du våga något för mig?” Denne svarade, att han
ville våga lif ve t för att uträtta hans ärende. Carl Knutsson
bad honom då fängsla riksdrotset på dennes gård Räfvelstad i
Upland. Lang utvalde 40 raska följesvenner, och drog med
dem åstad. Det var jultiden, och drotset firade denna
högtid med hundrade manhaftiga tjenare, under sång och
dryckeslag. Lang framlemnade ett bref, och stannade qvar till
aftonen hos riksdrotset. Då drotset lagt sig att sofva,
insläppte Lang i tysthet sina följeslagare på gården,
öfverrump-lade drotsets tjenare, inrusade i hans sofkammare, ryckte
honom halfklädd ur sängen, kastade honom i en släda och
afiörde honom till Westerås och Örebro, der Carl mötte,
honom och fråntog honom hans förläningar. Den så straffade
gamle lcfde derefter i stillhet i Finland.
Konung Erik hade emellertid, efter sin gemåls död, i
Danmark fört ett lefnadssätt, som ådrog honom allmänt förakt.
Jungfru Cecilia, en af hans älskarinnor, for ut i en präktig
karm (ett slags åkdon), och mötte den mäktige och förnäme
Olof Tott. Han tog af sig hatten, emedan han ej kände
henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
