Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 1. Gustaf den förste och hans söner - I. Gustaf Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befälet. Anna Bjeike emottog ’Gustaf med välvilja; men
bor-gerskapet var modfälldt, och den Tyska besättningen ovillig
att försvara sig längre, så att slottet snart uppgafs åt
amiralen Norrby. Med möda undkom Gustaf och begaf sig uppåt
landet. På Tärna gård i Södermanland besökte Gustaf sin
svåger Joachim Brahe, som var inbjuden till Christierns
kröning i Stockholm. Förgäfves uppmanade Gustaf honom att
blifva hemma. Gustaf flydde vidare och träffade på
Grijps-hoåm en sin svågers gamle tjenare, som kom från Stockholm
och, med tecken och tårar mer än ord, meddelade berätt?MI
$en om blodbadet. Gustafs egen far, liksom svågern, voro
mördade. Åtföljd af en enda tjenare; och klädd i
bondekläder, begaf sig Gustaf bortåt Dalarna, bland hvars tappra folk
han hoppades finna hjelpare och vänner.
På Rankhyttan bodde en rik bergsman, Anders Persson,
hos hvilken Gusjtaf tog tjenst såsom dräng. Men hans ovana
vid arbetet och en silkeskrage, som en piga sett framsticka
under vallmarsrocken, väckte misstankar. Anders Persson
hade varit Gustafs kamrat i Upsala och kände igen honom*
Men han vågade icke hysa honom, af fruktan för Christierns
efterspaningar, ty ett pris hade blifvit satt på Gustafs hufvud.
Gustaf begaf sig derföre till Ornäs, i hvars egare han träffade
en annan Upsalavän, Arendt Persson Ornflykt. Denne
emottog väls honom med vänliga ord, men beslöt i hemlighet att
utlemna honom. Han begaf sig till en sin granne och bad
honom hjelpa sig att gripa Gustaf. Men då den ärlige
mannen yttrade afsky för ett sådant förräderi, begaf sig Arendt
till den Danske fogden i orten. Hans hustru, Barbro
Stigsdotter, som kände mannens falska lynne och såg honom taga
vägen till fogden, anade försåtet. Rörd af medlidande öfver
den unge ädlingens olyckor, beslöt hon rädda honom. Hon
4ä£ en dräng med häst och släda hålla utanför byggningen,
medan hon sjelf gick in i Gustafs# rum och hjelpte honom
otéd genom: fönstret.
Så anlände Gustaf till presten herr Jon i Svärdsjö, som
också gästfrilt och vänligt bemötte honom. Som Jon
fruktade Danskarnes efterspaningar, skickade han Gustaf till krono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
