Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. Det Lutherska tidehvarfvet
- 2. Gustaf Adolf och hans dotter
- VIII. Striden med Tilly
- IX. Tåget mot Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tilly befann sig emellertid med sin nya här vid floden
Lech. Gustaf Adolf gick i hans åsyn öfver floden, sedan
de Finska regimenterna slagit en brygga öfver densamma,
midt under fiendernas kulregn. Tilly blef slagen och sårad,
så att han några dagar derefter aflcd.
Återblick: Tilly ocli Gustaf Adolf mötas. Anfallet *id
Wer-ben. Förbundet med Sachsen. Tillys ställning vid Breiteufeld.
Gustaf Adolfs slagtordning. Slaget vid Leipzig begynnes. Pappenheim.
Sacbsarne. Horn. Skottar och Westgöter. Högra flygelns manöver.
Torstenson. Tilly. Hans fotfolk. Seger. Gustaf Adolfs tåg till
Rhentrakten. Maria Eleonoras ankomst. Tilly, slagen vid Lech.
*
IX. TÅGET MOT WALLENSTEIN.
I sin stora nöd tog kejsaren sin tillflykt till fältherren
Wallenstein, som han förut afsatt från befälet. Inom kort
tid hade Wallenstein åter församlat en här. Sedan han och
Gustaf Adolf i södra Tyskland länge bemödat sig att på
något fördelaktigt sätt angripa hvarandra, skyndade Wallenstein
upp emot Sachsen. Gustaf Adolf beslöt att hjelpa sin
bunds-förvandt. Han ryckte upp med sin här.
Vid staden Erfurt träffade han sin gemål. Sedan
konungen hjertligt hclsat henne, öfverlemnade han henne åt
stadens rådsherrar, och bad dem bevisa henne samma
trohet och tillgifvenliet, som de bevisat honom. Derefter, då
han omfamnade drottningen för sista gången, bad han Gud
städse yara hennes beskydd. Han hoppades, att de skulle
återse hrarandra, sade han, om också aldrig mer i detta
förgängliga lifvet, dock i den eviga sällheten. Derefter sprang
han på sin häst och ilade bort.
I Naumburg strömmade folket till hans möte, täflande
att kyssa och vidröra den älskade konungens kläder. Han
emottog deras hyllning med mildhet, men sade i detsamma
till sin hofpredikant: ”det är en ljuf tillfredsställelse att se
sig sa omfattad af folkets kärlek; men den ingifver mig
farhågor, emedan den är öfverdrifven. De såtta nemligen sin
förtröstan på en svag menniska, och icke på Gud. De
bemöta mig nära nog såsom vore jag den, hvilken ensanrf^för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ghmlifh/0257.html
