- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia /
255

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 2. Gustaf Adolf och hans dotter - XIV. Trettioåriga krigets fortsättning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


XIV. TRETIOÅRIGA KRIGETS FORTSÄTTNING.



Efter Gustaf Adolfs död behöll hertig Bernhard befälet, sonl
han vid Liitzen hade tagit, men han ville efter sina egna for*
delar använda krigshären. Oxenstjernas statsklokhet hindrade
likväl detta. Han fördelade krigshären åt flera håll, så att
Bernhard ensam icke hade hela styrkan. Man hade väntat
ätt, efter konungens fall, det föga kända och till folkmängden
obetydliga Sverige skulle draga bort från det stora krigets
skådeplats. Men man fick i Tyskland ingenting veta om de
bekymmer, hVarmed Svenska rådet förde regeringen, och de
strider, som föreföllo mellan ständerna, då riksdagar höllos.
Man såg endast nya, välrustade härar komma öfver hafvet,
till de gamlas förstärkning. Då Oxenstjerna blef direktor för
evangeliska förbundet, visste han med så mycken klokhet
anordna allt, att han för Sverige, såsom ersättning för desé
uppoffringar, kunde fordra ansenliga besittningar i Tyskland.
Men hvad som i Tyskland hotade Sveriges framgångar var
den brist på krigstukt och ordning, som begynt yppa sig hos
krigshären. Hvar och en isynnerhet af de Tyska anförame
ville vara herre för sig och suga ut det land, dit han kom,
för sin egen räkning. Slutligen, om våren 1633, hölls ett
möte i Heilbronn, der de protestantiska officerarne förklarade,
att de icke ville göra ett steg, innan deras fordringar på sold
och andra fördelar blifvit tillfredsställda. Gustaf Horn
underrättade Oxenstjerna om faran och förklarade företaget som
ett öppet uppror, ett förräderi. Hertig Bernhard ogillade det
också. Men slutligen uppgjordes en förlikning, så att
Bernhard erhöll öfverbefälet och Franken till hertigdöme. Äfveil
utdelades omkring 5 millioner riksdaler i hären. Derigenotft
stillades missnöjet, och kriget fortsattes med eftertryck.

I Bajern, vid gränsen af Schweitz, utförde Horn några
bedrifter, då en Spansk arm^ öfver Alperna från Italien
nalkades till katolikernas understöd. Hertig Bernhard kom
också dit, så att Horn och han stridde tillsammans. Vid
Nörd-lingen skedde en stor slagtning, tvärtemot Horns råd, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:38:34 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ghmlifh/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free