- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia /
272

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 3. De tre stora Carlarne - I. Carl X Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flotta, tillhörande någon fremmande niakt, tillålas att ingå i
Östersjön. Efter fredsslutet blef konung Carl Gustaf bjuden af
konung Fredrik till gäst på slottet Fredriksborg. Under en
middagsspisning stod grefve Dahlberg bakom sin konungs stol.
Carl Gustaf sade då till Fredrik: ”Denne har näst gud visat
mig vägen.” Konung Fredrik räckte Dahlberg sin hand att
kyssa, men Danska drottningen, berättas det, kastade sneda
ögon på honom. Carl Gustaf höll derefter ett triumftåg
genom de nyförvärfvade landskaperna.

Nu slod otvifvélaktigt konungen på höjden af sin lycka;
men han insåg, att han förhastat sig vid fredsslutet.
Dan-skarne voro missnöjde med detsamma. Man hade redan
under konungamötet i Fredriksborg velat öfvertala Carl Gustaf
att, såsom ädelmodig.skänk till Danska kronprinsen, afträda
något af de eröfrade landskaperna. Han svarade: ”denna
gången, är det ingen Magnus Smek som regerar i Sverige.” Då
han önskade att Danmark i förening med honom ville
tillsluta Sundet för fremmande krigsskepp, vägrade Danskarne.
Han visste, att han i alla fall aldrig kunde lita på denna
granne, och inom sig fattade han beslutet att bryta freden.

Carl Gustaf var icke mindre statsman, än han var hjelte.
Han insåg alltför väl, alt Sveriges ställning nu, genom dess
öjtade makt, blifvit fruktansvärd, förnämligast för den Danska
grannen. Under sina strider i öster, hvilka Sverige aldrig
kunde hoppas att undslippa, och för att med eftertryck kunna
handla i Polen, behöfde riket trygghet i vester. Så snart det
icke beherrskade Sundet, kunde en iiendtlig flotta i Östersjön
oroa och tillintetgöra dess vigtigaste företag. Danmark hade
lått att vid hvarje tillfälle angripa Sverige, som i de
nyförvärfvade landskaperna ännu icke kunde påräkna folkets
trohet, då deremot Danskarne endast kunde med fördel anfallas
genom Holstein; Carl Gustaf sökte derföre draga ut med
verkställigheten af freden.’ Han dröjde med sina trupper på
Fyen, han stegrade sina anspråk, och då slutligen de
rustningar, han anbefallt, voro fullbordade, lät han kriget
bryta löst.

Med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:38:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ghmlifh/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free