- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia /
299

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 3. De tre stora Carlarne - VII. Carl XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då Sveriges grannar förnummo, att landet regerades af
en så Ung konung, hvilken icke sysselsatte sig med annat
ån förströelser och lustbarheter, begynte de tänka på att
återfå de eröfringar, som Sverige fordom gjort. I Ryssland
regerade czar Peter I, som gerna ville ega en hamn vid
Östersjön, hvarifrån han dock stängdes af Svenskarnes besittningar.
I Polen regerade konnng August, Carl XII:s kusin, som
tillika var churfurste i Sachsen. I Danmark var Fredrik IV
konung. Desse furstar ingingo med hvarandra förbund att
kufva Carl. Sverige hade hittills varit den första makt i
norden, och det Svenska namnet var vördadt öfver helaverlden,
alltsedan Gustaf Adolfs tid. Men czar Peter, som insåg
huru mycket kunde göras af det ofantliga Ryska riket, beslöt
att upphöja det till den förnämsta makt i Europa, och lyckan
har sedermera bistått Ryssland, så att det oupphörligt
inkräktat det ena landskapet efter det andra, så väl från Sverige
som från sina andra grannar.

Då underrättelsen kom om fiendernas anfall, yttrade
Carl, på en gång upphörande med sina lustbarheter: ”jag
hade tänkt att icke börja något krig, men jag skall också
aldrig sluta ett rättvist, förrän fienden ångrat sig.” Carl var
öfvertygad om Sveriges öfverlägsenhet, och frågade icjie efter
statskonst och beräkningar. Han gaf befallning att förstärka
krigsfolket mot Ryska och Polska gränsen. Befälhafvaren i
Riga, den gamle Erik Dahlberg, försvarade sig manligt. Carl
sjelf beslöt att först straffa Danmark, som angripit hans
svåger, hertigen af Holstein. Den Svenska flottan, anförd af
den gamle Hans Wachtmeister, var 38 linjeskepp och 10
fregatter stark samt förde öfver 2000 kanoner. Carl XII gick
med densamma öfver till Danmark, och landsteg vid
Humle-beck. Han var en af de första, som sprang i vattnet och
vadade till lands. Danskarne drefvos undan, och Carl beredde
sig att tåga mot hufvudstaden. Han behandlade Danska
folket med godhet, och bönderna sade, då de besökte hans
låger: ”Gud välsigne eders majestät! J gören oss intet ondt,
ty j ären vår fromma Ulrikas son.” Konungen i Danmark
insåg nu, att intet annat ån en skyndsam fred kunde rädda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:38:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ghmlifh/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free