Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 4. Frihetstiden - II. Partistriderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4Ttt anfalla Österrike., En händelse påskyndade Gyllenborgs
och hans vänners öfvergång till Fransyska partiet. Ryskå
ministern Bestuscheffs sekreterare rymde med en mängd
vigtiga papper till den Fransyska. Gyllenborg, som visste, att
deribland funnos bref, hvilka, om de blefvo kända, skulle
skada honom, skyndade till Gasteja och förklarade sig för
Frankrike. Horn lyckades emellertid att i Sekreta Utskottet
1734 genomdrifva sin plan, att hålla fred med alla partier.
Utskottet afböjde deltagandet i kriget för närvarande, men
tillkännagaf, att man hoppades Frankrikes bistånd att kunna
framdeles begagna sig af omständigheterna: ty Sveriges
huf-vudändamål vore ”Frankrikes vänskap, kung Stanislai bästa
och Rysslands förnedring.” Én allians slöts derföre 1735 med
Frankrike, hvari Horn förbehöll Sverige dess förbindelser med
andra makter. Kort derefter slöts en allians med Ryssland.
Men motpartiet, Hattarne, satte sig i rörelse för att
motarbeta Horn. Ungdomen uppeldades med utsigterna af ett
ärofullt fälttåg, ocli man föreställde folket, alt Sverige borde
återtaga från Ryssland hvad det. förut uppoffrat. General
Carl Emil Lewenhaupt, en hederlig men föga djupsinnig
man, afhåUen af officerarne, men envis, öfvergick från Horns
parti till Gyllenborgs. Grefve Carl Gustaf Tessin, med en
lysande vältalighet och Fransysk bildning, uppträdde äfven
mot Horn. Utsigterna för den sednare voro sålunda icke
lof-vande vid 1738 års riksdag. Så snart Gyllenborg gick öfver
på Franska sidan, förlorade hans parti hofvets förtroende, och
kung Fredrik närmade sig till Horn; men de tleste
riksdagsmän, isynnerhet Sekreta Utskottet, voro af Hattpartiet. En
adelsman, Rudenskiöld, yttrade oförtäckt till Horn, att det
nu vore tid för honom att taga afskedw Han svarade: ”Jag
tackar Gud, som låtit friheten så rotas bland mina landsmän,
att en ung man, som ni, kan säga mig sådant.” När Horn
insåg sakernas ställning, fann„han sig tvungen att draga sig
från regeringsäfendena. Han flyttade till landet, och lefde
der såsom enskild, samt bar sitt öde med manlig
ståndaktighet. Då en hans vän lyckönskade honom att ega en sådan
sinnesstyrka, sade han: ”Tror ni det vajr så konstigt att un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
