Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 1. Vingården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess gudomliga profetior utbildat en fosterländsk
hänryckning, som skulle gjort henne till en hjeltinna, en
Deborah, om icke ett vekt hjerta och en njild känsla
i stället riktat hennes inspiration åt det poetiska. Då
hon för den gamle leviten Semiramoth spelade på
harpan och sjöng, var det förnämligast bilder af det
tillkommande, herrliga tidehvarfvet af Messias och
hao8#sograr som hon framstälde. Hennes fader åhörde
henne med nöje och sysselsatte sig derför mera med
henne, meddelade* henne flere af sin erfarenhets
skatter och bidrog mera till hennes bildning än eljest sed
var i Österlandet. Således var hon en af dessa djupa
själar, hvilka naturen rikt begåfvat med anlag, men
hvilkas utbildning helt och hållet beror af de yttre
omständigheterna.
Solen gick ned bakom bergen vid Medelhafvets
strand, himlen mörknade och dess dunklare blå
afspeg-lade sig ännu mörkare i Genesarets lätta och
genomskinliga vatten. Knappt hade aftonrodnaden trädt i
solens ställe vid himlaranden, förrän också dagens
qvalm och hetta veko för en kylig aftonvind.
Genesarets milsbreda sjö begynte sakta krusa sig och glittra
med ett eget fosforiskt sken. Skymningen i de
sydliga länderna är ganska kort, och snart hade natten
insvept hela nejden i sin slöja.
Naema kände sig alltmera ängslig och beklämd.
Den tryckande hettan förbyttes till en rätt känbar
kyla och hon begynte frysa. Hon stod derför upp
och gick till tornet, der hon stälde sig i den öfversta
kammaren och såg ut genom dess gluggar. Det
föreföll henne så tomt och så ödsligt. Ingen lefvande
varelse sågs ute på den mörka sjön. Sjelfva staden
tycktes försänkt i tystnad. Hennes oroliga blickar
sökte något lefvande att fasta sig vid, ty den hemska
tanken på spökelser, som icke var främmande för
hennes religionslära, förfarade henne. Hon tyckte, att
om hon allenast finge se en menniska, skulle dödens
bilder förlora sin fasa för henne. Då hon läste om
konung Sauls besök hos den gamla hexan i Endor,
hade hon känt sig fattad af denna obestämda fruktan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
