Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 2. Underverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När dödens vingo susar öfver menniskan, erfar
hon en högtidligt skön känsla, och dödsfaran är
der-för bland de förhållanden, som mäktigt ingripa i
hjertats bildning, ett af de vigtigaste. Den unga
Naema erfor denna känsla i rikt mått efter sin hastiga
sjukdom och underbara räddning. Sedan hon varit
döden så nära och icke funnit honom så svår och
förfärlig, kände hon hos sig en egen ny kraft, en högre
och klarare ande. Det var något allvarligare än förr,
som uppfylde hennes själ, och likväl var hon vekare
och mildare till sinnes.
Hon omfamnade sin moder ooh bad henne: "Låt
mig få mottaga min fader, då han kommer, så
högtidligt som jag kan, o min moder! Låt Zalmona fa
hemta min högtidsklädning!“
“Min dotter," svarade den gamla, "gör som ditt
hjerta önskar! Också jag vill välsigna våra fäders
Gud och vara glad att mitt barn är mig .återgifvet.
Gå, mörka Zalmona, och gör som min dotter har sagt!"
Sedan etiopiskan hemtat sig från första känslan
af sin öfverraskning, sade hon: "Vår herre och
husbonde är snart här! Jag vill derför skynda. Men
Thirza och Hagar kunde emellertid bereda badet."
"Ja,“ inföll modern, "tillsäg dem och skynda
dig sjelf."
Slafvinnan ilade ut. Modern och dottern
omfamnade hvarandra ånyo, och det tycktes som om de med
fördubblad kärlek återfunnit hvarandra, sedan de tedan
en gång bjudit hvarandra ett evigt farväl.
Emellertid ankom den gamle Hasub till sin port.
Slafven, som var portvaktare, kände sin herres tecken
och öppnade porten tyst. En känsla af oro och ångest
betog fadern, då han vid fackelskenet faste blicken
på portvaktarens uppsyn, liksom han i den velat läsa
dödens eller lifvets dom. Men den gamle slafven visste
intet, utan stirrade med tanklösa ögon på sin herre.
Hasub skakade på hufvudet och gick öfver gården.
Men just vid ingången till qvinnornas rum mötte
han Zalmona. Hon bar på armen de rika
högtidskläderna. Hasub betraktade henne förvånad, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
