Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 5. Slafvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flavius stod försänkt i åskådandet af denna tafla,
medan Naema och hennes mörka slafvinna vände sina
ögon mot den andra sidan. Der visade sig bland
Galileens bergmurar den tjusande Jordandälden och
deras älskade sjö Genesaret. Redan var haifva sjön
betäckt af skugga, och den andra ljusare sidan var
så aflägsen, att intet segel kunnat synas, om det äfven
sväfvat på dess yta. Vid den mörka stranden syntes
några hvita punkter. Pe voro Tiberias’
marmorpalats, som helt och hållet bortskymde det aflägsnare
Kapernaum. Den erfarnare Zalmona förklarade för
Naema hvad hon såg, och båda kände sina ögon
fuktas af tårar.
Flavius vände sig för att oekså betrakta utsigten
åt detta håll. Hans öga följde horisonten. Från
Karmel och Medelhafvet, bakom hvars vågor i
osynligt fjerran hans fädernestad Rom var belägen, ville
han kasta sin blick till den lilla insjön vid flickans
fadernehydda. Han såg då, mellan de tvenne
utsig-teraa till deras olika hem, en tredje som skilde dem
åt: det var Hermons hjessa med sin eviga snö. Med
en besynnerlig känsla studsade han tillbaka för åsynen
af detta den eviga köldens område och skyndade till
Naemas sida. “Se icke med tårade ögon dit bortåt,
sköna flicka!“ sade han. “Glöm för alltid ditt
fädernehem och gläd dig åt den nya verld, full af prakt
och nöjen, som skall mottaga dig. Låt oss vända oss
söderut!“
Med en känsla af djup smärta, men ändock
under-gifven, följde flickan hans anvisning. Hon såg utför
berget till den lilla staden Nain, som låg så
roman-• tiskt rid en liten bäck i sin dal, och till Samariens
skogbeväxta höjder bakom densamma. Denna utsigt
var vildare, och Flavius sjelf skyndade att i stället
visa henne Medelhafvet.
Herigarius befalde emellertid slafvarne att aflasta
deras hästar och lät uppslå ett tält midt på
bergsplanen. Då en af slafvarne begynte tillredelserna till
deras måltid, skyndade Naema och Zalmona, båda
drifna liksom af en medfödd känsla, att tillegna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
