Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 6. Den befriade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden. På andra sidan syntes Gihons berg, också
genom en dal afskildt från staden. Sjelfva muren på
norra sidan, hvarifrån Naema och hennes följeslagare
nalkades, var prydd med och försvarad af väldiga
torn, från hvilka väktarnas hjelmar och spjutspetsar
glimmade i solskenet. Utanför stadsportarne var faltet
betäckt af tält. Den ofantliga folkmassa, som
samman-strömmade till Jerusalem vid påskhögtiden, kunde icke
herbergeras inom dess murar; derför bildade sig
utanför dessa en ny stad af väf, som under påskveckan
framstälde skådespelet af en oräknelig folkmassas
hvimmel och rörliga lif, men försvann lika hastigt
som den uppkommit.
Ynglingen från Nain hade inom staden en
anför-vandt, i hvars hus han hoppades erhålla herberge.
Han tog derför vägen mellan tälten till Damasporten
och inkom genom densamma inom den heliga stadens
murar. Naema betraktade med skygg ångest det täta
folkhvimlet och de höga, palatslika husen. Slutligen
stannade de utanför ett hus, der ynglingen tillsade
Zalmona att hålla åsnan, medan han gick in för att
fråga efter herberge.
Knappt hade han likväl lemnat de båda
qvin-norna, förrän en stor folkskara nalkades med mer än
vanligt buller. En romersk fruntimmersvagn med sitt
hvälfda tak, dragen af åtta hästar och prydd med
dyrbara bilder af guld och silfver, intog midten af
gatan. En talrik skara af slafvar gick framför och
efter vagnen, och på båda sidor om densamma följde
några praktfullt klädda romerska ynglingar till häst.
I vagnen satt, uppvaktad af några sköna slafvinnor,
en majestätisk romersk matrona. Allt folk på gatan
vek undan för att gifva rum åt det lysande tåget.
Äfven Zalmona och Naema måste flytta sig tätt intill
väggen.
Hastigt uppgaf Naema ett rop och satte
händerna för ansigtet. Zalmona såg sig häftigt omkring.
En af de ridande romerska herrarne höll in sin häst
midtför henne “Det är hon!“ ropade han. “Hon
är min!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
