Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 6. Den befriade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ditt folk. Jag vädjar till kejsaren om min rätt. Du
skall icke ostraffad trotsa mig!"
“Flavius," sade matronan i vagnen med befallande
röst, “kom fram inför mig och gör mig redo för ditt
förhållande! Kom, du unga flicka! Jag vill höra af
dig hvad han vill. Fören fram flickan till min vagn!
Jag är Ful via, ståthållaren Pontii gemål!"’
Flavius tycktes öfverraskad af hennes stränga
befallning. En gnista af hopp strålade i Zalmonas
ögon. Hon upplyfte Naema från marken och förde
fram den darrande flickan.
Fulvia betraktade några ögonblick med majestätisk
uppmärksamhet den unga flickans skälfvande gestalt.
"Du är ung och skön," sade hon. “Du gråter — du
behöfver hjelp!"
Ynglingen från Nain framträdde frimodigt till
vagnen. "Höga fru," sade han. “Hon är en
israelitiska och en fri mans dotter. Hon kan icke vara
främlingens slafvinna. Om du är rättvis och har makt
dertill, så lemna henne åt sitt folk!“
domarinnan betraktade den frimodige ynglingen
med uppmärksamhet. Slutligen sade hon, med en blick
på den rodnande Flavius: “Låt höra, Flavius, hvad du
har att säga! Hvad vill du anföra till ditt försvar?"
“Till mitt försvar?" inföll Flavius ifrigt, i det
harmen på en gång förjagade hans förlägenhet. “Jag
har köpt denna flicka i Kap erna um och betalt henne
dyrt Hon tillhör derför mig och jag yrkar rättighet
att få befalla öfver min egendom. Eller är jag icke
fri man och romare ?“
Emellertid hade mycket folk skockat sig
tillsammans. Många af stadens invånare visade deltagande
för den unga flickan. Fulvia märkte det och sade:
“Stig upp i min vagn, unga flicka; sätt dig der
bredvid mina slafvinnor! Du kan vara trygg hos mig.
Du, yngling, om du är hennes broder eller eljest har
någon rätt till henne, kom i morgon till mitt palats!
Du skall då få återse henne och höra mitt beslut!“
Zalmona utbrast: “Låt mig få följa min herres
dotter! Du, höga fru, skilj mig icke från henne!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
