Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 7. Älskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats. Den mörka Zalmona stod på afstånd. Hon
hade kastat ett flyktigt öga på all den glans oeh
herrlighet, som strålade omkring hela rummet, men
derefter var hennes blick oafbrutet fästad på den
unga Naema. En slaf anmälde, att en israelitisk
yngling föregaf sig ha fått befallning att infinna sig
hos Fulvia.
“Kalla in ynglingen!“ befalde hon.
Han inträdde snart. Då han såg sig omkring,
häpnade han vid åsynen af all romarinnans prakt.
Förbländad af glansen, stod han bäfvande, utan att
veta hvem han skulle tilltala. Hans öga föll på en
mängd grekiska husgerådssaker af silfver, af marmor
och af dyrbara träslag, och då han på dem såg
bilder, som förestälde menniskor och djur, ryste han.
Han ansåg dem alla för afgudar. Slutligen samlade
han all sin själskraft, för att förblifva ståndaktig i
den fara, som han trodde förestod honom bland de
hedniska gudabilderna.
“Kom närmare, yngling!" sade Fulvia. “Jag har
låtit den unga flickan berätta mig allt hvad som
vederfarits henne och dig. Du har ju ingen rätt öfver
henne, icke en gång kärlekens?“
Ynglingen rodnade djupt. “Jag är en Nazir,“
sade han, “invigd åt min Gud allt ifrån min födelse;
ty jag är min moders ende son. Öm jag finner någon,
som löper fara att förvillas från Israel, skulle jag
icke skynda till hans frälsning! Denna unga syster
var i fara att blifva bortryckt af en främling; skulle
jag icke rädda henne?“
“Ditt mod och din ifver behaga mig,“ inföll
Fulvia. “Ditt öde har varit underbart, såsom Naema
berättat mig, och du lefver, ehuru du varit död.
Frukta icke för den unga qvinnans säkerhet, utan
uppsök hennes fader och för honom hit till mig, så
snart han hunnit till eder stora fest!“
Ynglingen stod tvekande. Slutligen sade han:
“Och du, Naema, min syster! Huru är ditt beslut
och din vilja? Fruktar du ej att dröja här i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
