Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 7. Älskaren - 8. Hämnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid dessa ord förde han henne till en annan dörr.
Den ledde till en ny borggård, och öfver densamma
måste hon följa honom. Hon såg att hon icke
förmådde göra motstånd, och ingen fann hon heller, som
hon kunde anropa om hjelp. Han förde henne genom
ödsliga gångar och utför konstiga trappor. Slutligen
öppnade han en port, uthuggen i en klippa, som
tjenade till grundval för en väldig byggnad. De
inträdde i ett hvalf, som upplystes af en enda lampa.
“Jag måste lemna dig här,“ sade han med dof
röst. “Det är ett fängelse, men jag vågar icke
anförtro dig åt någon annan. Du tyckes oböjlig för nöjets
retelser, för välvilja och goda ord. Jag vill försöka
hårdhet tills i morgon. Vid solens uppgång kommer
jag att befria dig.“
Den förtviflade älskaren tillslöt dörren efter henne
och lemnade henne ensam i det ödsliga hvalfvet.
Ehuru hon fasade för den dystra anblicken af
fängelsets murar, var hennes första känsla den af
tacksamhet att vara fri från hans åsyn. Hon knäböjde och
utgöt sitt hjerta i böner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>