Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 8. Hämnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du är. Du skall icke förneka mig min rätt till
penningarna; och för öfrigt har den romerske patrioiern
lofvat att behandla flickan med godhet. Men jag ser
derborta en af vårt huses slafvinnor, som hvarken
blifvit såld eller skänkt åt någon annan. Hon tillhör
mig, och jag återfordrar henne i kraft af samma
rätt-visa, som tillerkänner mig mina penningar, enligt denna
förskrifoing."
Den mörka Zalmona framträdde ur slafvinnomas
hop. I de svarta dragen målade sig uttrycket af en
oändlig smärta, sådan som endast ett afrikanskt öga
kan återgifva. Likväl knäböjde hon undergifvet för
sin herres son och kysste hans hand, ehuru hennes
hjerta fasade för honom.
Ful vias mörka ögonbryn drogo sig hotande
tillsammans. “Jag vill icke längre se den känslolöse
juden. Du,“ tilläde hon, pekande åt en af slafvarne,
“mottag hans förskrifning, gå med honom och lemna
honom hans penningar, och må han sedan aldrig mer
komma för mina ögon!“
Salathiels anaigte röjde ingen rörelse af deltagande
eller förödmjukelse. Endast en girig fröjd skimrade i
hans svarta ögon åt det lofvade guldet. Han bugade
sig flera gånger och följde slafven, som var Ful vias.
skattmästare.
Zalmona kastade sig till jorden framför Fulvias
fötter.
“Du vill icke följa honom, etiopiska!“ sade Fulvia,
* Välan, jag vill köpa dig fri.“
“Ack, mäktiga fru,“ suckade slafvinnan, i det hon
kysste fållen af Fulvias kläder, “han är min herres
son! Jag måste lyda. Men du, ädla fru, var mild
jnot min herres dotter!“ Med dessa ord sprang hon
upp och skyndade eft^r den bortgående.
^Fla,vius!“ sade romariqnan. “En sällsam ångest
kar intagit mig. Här föregår något underbart
om-kmng oss. Luften är så qvalmig och tryckande. Jag
ingen , ro för den orättvisa domen Öfver läkaren.
Jag vet ju icke om Naema utfört min befallning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
