Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 9. Jordbäfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den smala gatan dånet af hästfötter som nalkades.
Tanken på Flavius, huru han dagen förut återfunnit
henne, förskräckte henne ånyo. Med förtviflans
häftighet och styrka sprang hou ned i grafven, dit
berghällen ur fangelsehvalfvet förut nedstörtat. Den unga
flickan halkade ooh föll ned vid klippan, i hvars
skygd några täta mandelbuskar gömde henne för
ryt-tarnes blickar.
“Se här hvad jordbäfningen gjort!“ begynte den
ene ryttaren i det hästarne stannade utanför
fangelse-hvalfven. “Se, hvilket klippstycke, som nedrasat!“
“Det var en förfarlig afrättning!“ yttrade en
annan. “Mannen var säkert oskyldig!“
“Han är död?“ återtog den förre.
“Min lans genomborrade hans hjerta,“ svarade en
annan.
“Några hans vänner hafva begärt att få begrafva
honom,“ återtog den förre. “Tror du att ståthållaren
* tillåter det?“
“Hvarför icke?“ frågade den andre. “Han för
sin del bar intet agg till mannen. Det var en
utmärkt läkare och mycket godt hade han gjort.“
“Men hans egna landsmän hata honom. De
förstå icke sitt eget bästa. “
“En jordbäfniug firade dock hans död, och solen
förmörkades. Gudame ville väl hämnas en oskyldig
mans död! Må deras straff ock drabba detta folk!“
“Hämndens dag kommer, då vi skola plantera
våra örnar äfven deruppe på tempelmurarne, huru
väldiga och trotsiga de än se ut. Nu äro vi här som
vänner och beskyddare, men en dag skola vi uppträda
som hämnare!“
“Vare den dagen välkommen!“ sade en röst. “Den
oskyldiges blod ropar till himlen!“
“Oskyldigt blod ropar till himlen!“ upprepade
en dof röst ur klipphvalfvet, hvarifrån Flavius i
detsamma framträdde, blek och med förvirrade blickar.
“Hon har omkommit bland de rasande sten ar ne, den
oskyldiga, den olyckliga! Eller kanhända hafva milda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
