Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en tjenarinnas, en dotters pligter. I herberget hvilade
hon vid den gamlas sida, sedan hon på vägen följt
hennes steg.
Men medan den unga Naemas sinne förvandlades,
medan hemmets bilder och saknaden bortbleknade,
aftogo också helsans rosor på hennes kinder. En känsla
af lidande, fordom obekant för hennes unga bröst,
genomträngde och uppfylde henne. Hennes lif satt,
som daggdroppen på en lilja, lätt att bortblåsa för den
minsta fläkt.
Den äldre vännen märkte hennes svaghet och
vandrade allt långsammare för att skona henne. Men
hon nästan tviflade att kunna uppnå hemmets hydda,
när andtligen de kringgått Tabor och det sköna Nasaret
höjde sig framför dem. Staden ligger såsom en krona
på en liten bergskulle, enstaka på det fruktbara fältet
vid randen af Galileens bergstrakt. Svigtande, men
stödd mot ledsagarinnans arm, uppnådde Naema
ändtligen den efterlängtade staden.
De båda qvinnorna inträdde i den låga hydda,
som var målet för deras vandring. Den låg afsides
mot Galileen till, och från dess trånga fönster syntes
den romantiska bergstrakten.
Hyddans egarinna beredde ett läger åt sin sjuka
vän och lade henne till hvila efter vandringens mödor.
Men den hvila, som behöfdes för Naemas matta kropp,
vägrades åt hennes oroliga själ. Hon sörjde och
tänkte ständigt på den store läkare, som fordom
frälst henne, men till hvilken hon icke ens fatt
frambära ett ord från sitt tacksamma hjerta. Hon hade
nu hört hans namn af hans moder, och hon upprepade
det sakta för sig sjelf samt fann i dess ljud en
mildrande lättnad vid sina plågor. Ofta, då
sällsamma qval beklämde hennes bröst, hemtade hon luft,
för att ropa honom, som hon trodde vara död. Då
ingen frälsare kom till henne ur grafvens mörker,
kände hon sig dragen dit bort af en underbar makt.
Känslor af stilla frid, tankar af helig skönhet
uppenbarade sig för henne vid föreställningen af den natt,
för hvilken eljest allt lefvande bäfvar tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
