Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi hafva ju icke nyligen hört talas om någon
förestående pilgrimsfärd så långt bort, och sådana
vallfarter plägar man ändå alltid få spörja förut.
Förmodar ni ingenting, svåger?“
“Jag förmodar intet,u svarade Bengt missnöjd, “i
fall de icke möjligtvis äro flyktingar och öfverblefne af
våra fränder efter blodbadstugan vid Herrevadsbro.“
Furstinnan rodnade vid påminnelsen om sin gemåls
föga hedrande bedrägeri vid det åsyftade tillfallet.
“Jag räknar icke dem för våra fränder,“ yttrade hon
bittert, “som af trätgirighet och afund skilja sig från
sin slägt och söndra sig mot henne i uppenbara
uppror. Om dessa pilgrimer iiöra till de upproriskes
och afvogt sinnades rote, så uppmanar jag eder att
låta gripa och inställa dem för min gemål och hans
domstol, så framt I icke vill anses för deras vän och
vår ovän.“
uJag känner spådomen om vår moder,“ svarade
Bengt. “Så länge hennes hufvud står uppe, skall vår
slägt blomstra, men inom densamma växa ständiga frön
till oenighet. Fränder strida redan mot fränder. Vill
ni redan, min svägerska, att spådomen skall gå i
fullbordan och bröder strida mot bröder? Blås icke på
oenighetens gnistor bland Magnus Måneskölds barn!
Det är bättre, att Birger och jag lefva ense. Jag har
förebrått honom hans förfarande vid Herrevadsbro,
och jag skall alltid ogilla det. Ovärdigt var det att
locka den fromme biskop Kol’ att göra så heliga löften
åt våra anförvandter och dermed besvika dem. Också
lasta biskop Kols förbannelser tungt på Birgers hufvud,
det har min broder sjelf sagt mig.“
“Det var Folkungarnes eget fel,“ sade Ingeborg.
“Likaledes var det biskop Kols. Hvarför skulle han
lofva dem en säkerhet, som det hade varit alltför
dåraktigt att låta dem åtnjuta, då de en gång voro så väl
narrade i fällan ?“
“Detta blodbad är ännu alltför nytt för att kunna
omtalas utan rörelse,“ arbröt lagman Bengt. “Låtom
oss icke nämna något vidare flerom! Hvad de
främ-amnde pilgrimerna beträffar, så skola de, så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
