Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Så länge Gud och Sveriges allmoge behaga,"
svarade Bengt.
Birger teg en stund, såsom han plägade, då han
var upprörd. Slutligen sade han: “Låt så vara då!
Jag föraktar att krossa dem, som icke äro mig i
vägen. Äro de två pilgrimerna flyktingar från
Herre-vadsbro, så — om det vore sjelfva junker Karl —
Gud hafve deras själ! Må de resa till Kristi graf
— eller sin egen; det qvittar mig lika, allenast de
äro härifrån. Men hvad Richissa beträffar, min bäste
broder, der kan jag icke tåla några invändningar.
Tillfället är alltför gynnande. Jungfrun är dig icke
heller oblid, om jag sett rätt. Jag beder och jag
befaller dig, uppfyll min önskan och tag henne till
din hustru !“
“Jag vill hoppas, broder!" svarade Bengt, “att
jag är fri som en odalbonde, åtminstone i mitt eget
hus. Jag har beslutit att der icke införa någon annan
hustru än en, som jag sjelf valt efter mitt sinne. Jag
vet, att du är mäktig, broder; men lagen måste dock
vara mäktigare. Men jag känner, att vi begge icke
skulle finna oss längre af ett spändt förhållande,
derför reser jag i afton hem till Ulf&sa. Farväl, broder!
Låt oss skiljas i frid!“
Birger teg åter några ögonblick. Derefter fattade
han broderns hand och sade: “Så rid då, Bengt! Res
i frid! Men mins hvad du Jofvat, att följa Richissa
hem till hennes fader. Gör dig fardig, när jag sänder
dig bud. Det dröjer väl ännu någon tid!“
“Jag har en gång gett mitt löfte,“ sade Bengt,
“ooh jag bryter det icke, efter jag icke kan hoppas,
att du befriar mig från att uppfylla det. Men lita
du derpå, att icke skall jungfru Richissa blifva Bengt
Måneskölds hustru, för det han reser med henne från
Bjälbo till Gröneborg. Farväl, bröder!“
“Det är verkligen bäst att vi för denna gång
skiljas,“ sade Birger, “eljest torde en brodertvist icke
uteblifva. Lef väl, broder Bengt!“ Bröderna räckte
hvarandra handen, ehuru inom sig föga nöjda med
hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
