Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den öfverraskade spratt till, då han igenkände
lagmannens röst. “Känner du mig icke, frände?“ sade
han. “Jag är ju Ingevald Folkesson.“
“Ja så,u sade Bengt, “är det du? Men hvarför
har du så brådtom midt i natten? Hvad har händt i
grafölsgården ?“
“Hör på, frände,“ frågade Tngevald, “hvarfore
rider du Skeningevägen ? Birger trodde, att du skulle
taga vägen öfver Orlunda och Fifvelsta.“
“Svara du först!“ återtog lagmannen. “Det är
min rättighet att få svar först. “Hör, Björn Svensson,
rid förut några steg med ett par af gubbarne, och ni
öfriga, god’-vänner, hållen er några steg efter, så kan
jag få språka litet enskildt med min kära frände. “
“Jag förstår halfqväden visa,“ sade Ingevald
Fol-kesson. “Jag måste beqväma mig att följa dig, menar
du. Jarlen har sändt mig. Jag rider på hans
befallning till fogden i Skeninge.“
“Du har väl icke mer brådtom än att vi kunna
följa med, frände?“ invände lagmannen. “Jag ämnar
mig också till fogden. Bo Kialdorson lyder under min
domstol, fast han är Birgers fogde.“
Ingevald tycktes begrunda något för sig sjelf.
Slutligen lutade han sig mot lagmannens öra och
hvi-skade något der i.
Bengt teg också, under några ögonblicks
öfver-läggning. Slutligen sade han med hög röst: “Stanna,
Björn Svensson! Låt jarlens bud slippa fram. Vi för
vår del hafva icke så brådt.“ Han tryckte vänligt
den förtrogne frändens hand, och denne flög i
sträckande galopp från den förvånade bondeflocken.
Bengt höll stilla med bönderna, tills Ingevalds
fyrsprång hördes på tillräckligt afstånd. Då sade
lagmannen! “Hvem vill med mig bestånda ett äfventyr,
som icke blir utan svårighet och fara, men som jag,
öm jag än skall rida ensam, icke kan underlåta?“
Alla förklarade sig hågade att våga något med
den älskade lagmannan. Han tog då deras handslag,
att de skulle vara hurtiga och lyda. "Derefter vände
han om. Bidten gick raskare än förut, men de af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
