Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husets nattro. Han hade svept pilgrimsk&pan omkring
sig, men det vördnadsbjudande hufvudet var blottadt,
och det hvita skägget betäckte, likt en glittrande
rimfrost, hans bröst. Men vid hans sida, ängsligt
smygand e sig intill honom, låg hans unga ledsagerska, höljd
i kåpan, så att endest det hulda ansigtet var synligt.
Lagman Bengt betraktade dem några ögonblick,
med tecken af bestörtning. Slutligen nalkades han den
gamle, helsade honom vördnadsfullt och sade: “Stå
upp, vördige fader! Eder hvila är icke mera säker
på denna ort.“
Den gamle reste sig långsamt upp, och flickan
spratt till af förskräckelse, men skyndade att räcka
honom handen och understödja honom. “Hvem vågar
störa vår fromma vandring?“ frågade den gamle.
Lagmannen lutade sig vördnadsfullt till hans
huf-vud, och hviskade honom några ord i örats
“Mig skall han icke gripa!“ inföll den gamle ifrigt
och med hög röst, i det hans Ögon började glänsa af
harm. “Väl hafva mina läppar genom hans falskhet
och förräderi blifvit besmittade, så att de nu mera
äro ur stånd att förkunna välsignelser. Men ännu bor
på dem förbannelsens makt. Ännu bär jag
bannlysningens heliga nyckel i mina vigda händer. Han skall
låta mig i frid.“
“Vördige fader!“ återtog lagmannen: “misstankar
och fruktan kunde lätt qväfva vördnaden för eder.
Undvik derföre faran. Följ mig; jag skall ledsaga
eder i säkerhet.“
Den gamle teg en stund. Flickan fäste ängsligt
frågände blickar på honom, och lagmannen betraktade
med djupt deltagande de ädla gestalterna, som
upplystes af det röda skenet.
Slutligen hade gubben fattat sitt beslut. “Jag vill
följa dig, min son!u sade han. “För oss dit du anser
för bäst. Jag vill icke gifva dig välsignelsen, ty i
min mun blefve den en förbannelse; men jag vill bedja
Gud för dig. Gör det äfven du, min dotter!“
Flickan kastade en orolig blick på den ädle
lagmannen, men gubbens förtroende till honom ingaf
henne ett dylikt. Hon bugade sig tigande för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
