- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
107

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Unga flicka,“ sade lagmannen, “du är inom
området för min domsrätt; frukta derför icke. Jag vill
taga dig på min egen häst.“

“Skilj mig icke från min vördige fader och
beskyddare !“ bad hon och fattade ängsligt den
gamles kåpa.

“Dotter, var lugn!“ sade den gamle.

“Och du, Mululf Snyffelson,“ vände sig
lagmannen till bonden, “du tiger med hvad du hört och sett.
D& Bo Kialdorsons män fråga efter främlingarne, visa
dem ända till Ödeshög. Farväl!“ Han räckte bonden
vänligt sin hand och skakade hans.

Derefter trädde de ut ur stugan. Den gamle blef
upplyftad på en häst, hvilken leddes vid tygeln af
tvenne bönder. Men lagmannen vecklade sin egen
kappa tillsamman, lade den på knappen af sin
sadel och upplyftade flickan på den, så att han med
sina kraftfulla armar omfattade den lindrigt darrande
sköna.

“Mins min befallning, Mululf!“ sade lagmannen
ännu en gång. Blosset med sitt sken försvann in i
stugan, och de ridande satte sig i traf. När de
kommit ett stycke från byn, sade lagman Bengt; “Rid
förut, Björn Svensson, med ett par man; vi följa alla
efter på något afstånd. Yi taga vägen åt Furåsa,
utmed Tåkern, så att vi komma långt från Bjälbo, på
Orlundavägen.“

Redan hade de ridande upphunnit stranden af
Tåkern, som de följde ett stycke, fört>i byn Furåsa
inemot en af Birgers gårdar, kallad Jarlshof, då
himlen böljade mulna. I vester, midtöfver det fjerran
Omberg, som reser sig på den vidsträckta insjöns andra
strand och bildar det näs, som skiljer dess vatten från
Ve t ter ns, skockade sig dystra åskmoln. Det dröjde
icke länge, förrän en flammande blixt derifrån
speglade sina skarpa vinklar i den klara vattenspegeln.
Den sköna flickan, som satt framför lagman Bengt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free