Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M&nesköld på sadelknappen, ryste tillsammans för det
hastiga skenet.
“Frukta ickB, unga flicka,“ tilltalade han den
darrande, “åskan är långt borta, öch jag hoppas att vi
skola vara i säkerhet innan regnet bryter löst.“
Flickan svarade intet. Hon syntes trött och
utmattad, och endast med stor ansträngning förmådde
hon hålla sig upprätt, så att hon stödde sig mot
lagmannens arm i stället för hans bröst.
Men snart kom en af de efterridande bönderna
i sporrsträck fram och hviskade: “Jag hör hästfötter
bakom oss. Det är en hel skara!“
Lagman Bengt blef helt förskräckt vid denna
underrättelse, som äfven den stackars flickan hörde. Snart
besinnade han sig likväl och sade: “Skynda till Björn
Svensson och bed honom söka att „rädda den gamle
pilgrimen. Han må föra honom på omvägar till
Ulf-åsa. Hvar och en söke för öfrigt att berga sig så
godt han kan. Håll er vägen framåt!“
“Låt mig följa min vördige fader!“ bad flickan
med tårar i ögonen.
“Du skall snart återse honom, om Gud vill,“
svarade lagmannen; “men nu gäller det att tiga och lyda.“
Vid dessa ord svängde lagmannen sin häst af
vägen ned till stranden och red in i vassen, som
betäckte densamma. Han följde vassbandet, eller kanten
af vass-skogen, tills han fann ett ställe, der den
nedtrampade vassen tillkännagaf att en båt borde flnnas.
En sådan låg der också. Bengt gaf tyglarne åt flickan,
sprang hastigt af hästen och sköt ut. båten.
Skyndsamt hade han lyftat sin följéslagerska uti dénsamma
och bundit sin häst vid bakstammen. Årorna sattes
i gång, och vassen gömde snart båten för de
förföljande.
Bengt stannade efter en stunds rodd för att
lyssna.^ I sjelfva verket hördes också flera skaror af
ryttare spränga utefter vägen, och ju skarpare de redo,
desto mer ansåg han sig tryggad. Slutligen sade han
till sin följeslagerska: “Vi vilja här afvakta dagen.
Du behöfver väl samla krafter till dess, unga flicka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
