Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGRID DEK FAGRA.
115
genast’ sitt spjut och drog en kortlass, ett slags dolk,
hvarmed han afböjde lagmannens förnyade anfall.
Den sårade knekten skrek emellertid efter hjelp.
“Herr Inge vald Folkesson,“ ropade han, “vi hafva fått
tag i lagman Bengt sjelf! Han slåss som en björn!“
‘‘Tig, förrädare/4 skrek Bengt till honom, “eljest
skall du få ett skarpare hugg!“
Men Bengt kunde med möda försvara sig för den’
andra knekten, så att den förre, med svärdet i venstra
handen, fick tid att nalkas. Bengt skulle bakifrån
fått ett sår, om icke i samma ögonblick den unga
flickan framstörtat på heaten och ridit den sårade
knekten öfverända. Lagmannen träffade också i detsamma
sin motståndares kind, så att han blödande störtade
baklänges.
“Tkck for din hjelp, flicka!“ sade Bengt och
svängde sig ånyo upp på hästen bakom flickan. “Nu
måste vi skynda!“
Men i detsamma kom Ingevald Folkesson i fullt
fyrsprång. Lagmannen var nära att gifva allt för*
loradt, då han sålunda skulle förföljas af en man till
häst. Men så snart Ingevald Folkessou blef honom
varse, stannade han och sade: ‘‘Skynda undan, frände!
Jag kan icke lemna dig i din uppretade broders
händer!“
Bengt nickade vänligt åt fränden och red bort,
men i stället för att fortsätta vägen norrut inåt skogen
gjorde han en omväg och återvände på ett annat ställe
till Jarlshofvägen och skyndade öfver den tillbaka.
Han kände, att nära Jarlshof en bäck flyter in i
Tå-kern. Så snart han hunnit den, red han ned i den
föga djupa rännilen, så att de temligen höga stränderna
på båda sidor skulle skyla honom. Så fortsatte han
ridten, tills han icke mera var långt från sjöstranden.
Då steg han jemte flickan af hästen, svepte sin kappa
öfver hennes pilgrimskåpa och bad henne följa sig,
medan hästen öfverlemnades åt sig sjelf.
Ostörda smögo sig de båda flyende under bron,
öfver hvilken’ vägen ledde från Jarlshof till Appuua.
Der satte de sig att hvila en stund. Bengt fattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
