- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
118

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 en stuga utmed vägen ingingo lagmannen och
flickan för att torka sina kläder, medan Ingevald
Folkesson och den andre ryttaren höllo vakt utanföre.
Då nalkades hastigt från Orlundavägen en skara af
jarlens utskickade. De medförde några af
odalbön-derna, som utgjort lagmannens följe, då han ridit från
Bjälbo, men som blifvit upphunna och fångna under
natten. Bland dem befann sig icke den gamle
pilgrimen, som således lyckligt undkommit.

Då den ridande skaran uppnått stugan och
igenkände Ingevald Folkesson utanför densamma, skyndade
bussame att helsa honom och berätta om sin
lyckliga fångst.

“Men hvad töfvar I här för?“ frågade en af
knektarne. “Har I der inne i stugan någon, som I
väntar på, herr Ingevald Folkesson ?“

“Är det lagman Bengt, då är vårt ärende
full-gjordt!“ ropade en annan.

“Ja, det är han och den ene pilgrimen!“ utbrast
ryttaren, som åtföljt Ingevald Folkesson.

Denne, som såg sin plan, att i hemlighet låta
lagmannen och hans följeslagerska undkomma,
tillintetgjord, sökte emellertid att bibehålla godt mod och
försökte till och med att skratta, ehuru hans hjerta var
bekymradt: “Jo, jag har fågeln,“ sade han, “och det
har jag en hederlig björn att tacka för. Tala du om
historien för kamraterna, Måns, medan jag går in och
hemtar ut lagmannen!“

Han trädde in i stugan, der dess invånarinna,
en gammal nucka, eller, såsom det då hette,
nocka-drumber, hade upptändt en brasa, framför hvilken det
unga paret satt på en bänk.

“Vi äro illa deran, frände,“ begynte Ingevald
Folkesson. “Jarlens folk har öfverraskat oss, och du
måste låtsa som om du vore fången. Låt mig
emellertid få råda, så skall jag ännu frälsa dig. Du har ju
i alla fall icke något att frukta af en broder, så snart
det obetydliga missförståndet blifvit häfdt. Var
derför vid godt mod, ehuru du nu måste föras till Bjälbo
i stället för till Jarlshof.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free