- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
124

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Der hvimlade ännu en mängd af de mera
långväga begrafningsgä8terna. Då Ingevald och hans
följeslagare sprängde in på borggården, hade man i
borgfönstren blifvit dem varse. De flesta gästerna, som
voro nyfikna att höra huru saken aflupit, strömmade
ned på trappan, der Birger sjelf befann sig, emedan
han just kom ifrån sin gemåls rum.

Inge vald Folkesson sprang genast af hästen och
framträdde för att redogöra för sitt uppdrag och
förbereda jarlen på bondens svar. Men Mululf
Snyffel-son tyckte icke om långa företal, utan steg äfvenledes
skyndsamt af sin häst och framträdde frimodigt, som
det anstod en man, hvilken kände sig hedrad af
lagman Bengts förtroende, till jarlen, räckte honom
korgen, hvari kåpan var inlagd, och sade: “Våran
rede-lige lagman har befalt mig öfverlemna eder, herre och
jarl, denna kåpa tillbaka. Den innehåller hans svar,
och ett så ärligt svar, som I kan vänta, herre.“

Jarlen såg på bonden, medan den skarpa
rodnaden af en stigande harm utbredde sig i hans ansigte.
“Jag känner igen dig, bonde!“ sade han. “Din
uppsyn behagar mig icke. Du för inga glada budskap
mellan bröder. “

“Jag för ärliga budskap, herre och jarl!“ afbröt
bonden. “Om de icke behaga eder, så besinna, att
som man ropar i skogen, får man svar.“

“Rid du hem och akta dig att komma mellan
viggen och trädet!“ inföll jarlen.

“Jag är icke så noga om några steg eller till och
med några hugg, om så galet skulle vara, när det
gäller vår redlige lagman och hans bästa,“ återtog
bonden. “Men se på kåpan huru hon ser ut, om eder
täckes, herre.“

På en vink af jarlen framtog Ingevald Folkesson
den märkliga brudgåfvan och utvecklade det dyrbara
tyget. Alla blefvo förvånade öfver de rikedomar, som
voro utbredda öfver det förut så fula vadmakstycket,
som nu var långt dyrbarare än det öfriga.

Jarlen betraktade tigande den betydelsefulla kåpan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free