- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
125

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då framträdde furstinnan Ingeborg med sina damer
ur de inre rummen. Hon var den egentliga
uppfinna-rinnan af bröllopsgåfvan oeh såg nu med harm dess
förvandling. Med en föraktlig uppsyn ryckte hon kåpan
af Inge vald, betraktade den några ögonblick och visade
den derefter åt fruntimren med det smädliga
yttrandet: “Huru man än förgyller gåsnäbben, så förtar man
icke dess ladugårdsnatur.“

“Hvad heter då den nyaste svägerskan från
ladugården, som Bengt behagar gifva oss?“ frågade fru
Magnhild.

“Hon heter Sigrid Tydichsdotter,“ sade Mululf
Snyffelson med hög röst och spände sina vilda ögon i
damerna. “Hon är af äkta börd och adeligt blod, så
godt som något annat. Hon är till och med ett strå
hvassare är våra vanligare ad el sjungfrur, ty hon heter
Sigrid den fagra, och det med rätta, det säger jag,
Mululf Snyffelson, så sant jag är en ärlig bonde och
fri man/1

“Du ?“ sade Magnhild och kastade på honom en
blick, så hvass, att den skulle förkrossat hvarje mindre
dugtigt sammansatt bröst än den barske bondens.

“Det var således den vackra pilgrimen vi sågo
i kyrkan ?“ frågade en hviskande röst.

“Ja, min bästa Richissa,“ svarade furstinnan, “men
det bandet skall snart slitas!“

“Åtminstone icke för min skull,“ sade den bleka
flickan, “det besvär jag eder, vidv allt hvad heligt är.
Gud gifve mig styrka att glömma allt hvad ni sagt
och gjort, furstinna! Dock, jag måste tro att det varit
välmening. “

“Det är en välmening, mitt barn,“ utbrast
furstinnan, “en välmening, som ännu icke är förlorad. Ännu
kan allt blifva godt, var säker derpå!“

“Det är nog långt gånget nu,“ inföll jarlen,
ryckte kåpan ur sin gemåls händer och kastade den
på gården under hästfötterna. “Låt sadla våra hästar.
Jag vill muntligen afgöra detta ärende med min
broder,“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free