- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
126

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Godt!“ sade Mululf Snyffelson, som helt kallt
upptog kåpan och inlade den ånyo i korgen. “Jag tar med
mig gåfvan tillbaka, efter I försmår den, herre.“

Yid dessa ord hoppade han raskt upp på sin häst
och sprängde i fyrsprång sin väg, innan någon hann
närmare besinna sig och hålla honom qvar.

Redan tillreddes, aftonmåltiden på TJlfåsa, och
gästerna voro församlade i den största salen, som
upplystes af skimrande vaxfacklor, då man hastigt hörde
dånet af hästhofvar på gården. Det var Mululf
Snyffelson, som ankom.

Bengt gick mot honom för att mottaga
underrättelserna från sin broder, och alla gästerna samlädes
omkring den andtrutne ryttaren, som flåsande torkade
svetten ur pannan och med handen tecknade att han
ville dricka. En tärna skyndade att bjuda honom ett
fullt horn. Han drog djupt efter andan ett par
gånger, satte derpå hornet för munnen, och ju högre han
lyftade hornspetsen och lutade hufvudet tillbaka, desto
långsammare och stadigare blefvo hans klunkar.

Då han slutligen vändt helt och hållet om hornet,
mottog han på nageln af sin tumme den sista droppen
derur, till ett tecken att det var fullkomligen tömdt.
“Se så,“ sade han, "nu kan jag tala. Men jag ville
gerna bita af min tunga för att framföra gladare
underrättelser. I är en man, lagman Bengt, och hvar
bonde i Östergötland drager gerna sin plit för eder.
Derför skär upp budkafle nu genast och begif eder
undan för ögonblicket, till dess vi hunnit samla nog
folk. Jag rider genast Orlundavägen tillbaka och
samlar Appunabönderna. Men det är brådtom. Birger
Jarl befalde att man skulle sadla hans hästar och
lof-vade att muntligen afgöra detta ärende. Det töfvar
visst icke länge innan han är här.“

En del af bönderna blefvo temligen bestörta, men
största delen ville skynda till sina vapen. “Vill I
försvara eder här? Vi reda oss nog med dem, till dess
allmogen hinner samla sig.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free