Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I salen qvarblefvo endast biskopen och den gamle
pilgrimen, medan fru Sigrid inneslöt sig i sin kammare
för att samla sin själsstyrka i en andaktsfull bön.
Länge hade ’icke fru Sigrid varit i sin kammare
och ytterligare besörjt sin klädsel, förrän en tärna
underrättade henne, att dånet af trafvande hästar
hördes på afstånd. Vid denna underrättelse stod hon upp,
befalde sina tärnor tända vaxfacklor och följa sig.
Omgjuten af det röda fackelskenet, liksom af en
helgonglans, stod den hulda gestalten på trappan, på
en gång blygsamt ödmjuk och ädelt värdig, då den
ridande skaran inryckte på gården.
Då fackelskenet föll på den främste riddaren, såg
fru Sigrid genast på den ’praktfulla rustningen och
den stolta hållningen, att han måste vara Birger sjelf.
Men bakom honom visade sig en mängd af både stränga
riddare och sköna fruntimmer i allt svagare dager, ju
mera de voro på afstånd från det röda skenet.
Birger sprang först af hästen och nalkades den
sköna värdinnan med ett uttryck af oförstäld
förvåning. Han blef stående framför henne och betänkte
sig, som hans sed var, när han kände sig häftigt
upprörd. Då trädde till hans sida hans stolta gemål
Ingeborg och bredvid henne fru Magnhild och deq bleka
jungfru Richissa. På Ingeborgs och Magnhilds läppar
sväfvade ett uttryck midtemellan harm och förvåning,
Richissa betraktade genom ett par skälfvande tårperlor,
som hängde i hennes ögonhår, den sköna varelsen,
som tycktes samla alla sina själskrafter för att möta
så många föga vänligt sinnade anhöriga.
Men med stilla värdighet trädde fru Sigrid i
detsamma mot jarlen och sade: “Var välkommen, ädle
herre, Svea rikes höfvitsman och jarl, i eder broders,
min herres, hus! Var välkommen i en välsignad stund!“
Hon gjorde för honom en djnp, vördnadsfull bugning.
“Tillåt mig att föra er in i eder sal, sköna fru!“
sade Birger och fattade henne vid handen.
Sedan hon gjort en djup bugning för damerna,
räckte hon honom en lindrigt darrande hand. Ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
