- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
131

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tvart mot edra löften och förklaringar lät gripa de
förrädiska fränderna och gjuta deras brottsliga blod
såsom ett offer åt fäderneslandet; men nöden hade
ingen lag, och utan en sådan stränghet hade detta
arma rike fortfarit att vara en blodig tummelplats för
borgerliga strider. Men i denna stund kan ni lita
derpå, högvördige fader och biskop, att, äfven utan
eder varning, skulle åsynen af denna engel bevekt
mitt hjerta.14

Han omfamnade rörd sin svägerska, och fortfor:
“Sköua Sigrid, jag måste afundas min broder. Hade
han detta ogjordt och jag äfven“ — han kastade en
betydelsefull blick på sin gemål — “så hade jag väl
sjelf velat göra det. Men hvar är min broder?“

Sigrid gaf med ett himmelskt uttryck af glädje i
sin uppsyn en vink åt en af tärnorna, som geuast gick
bort med trenne facklor. “Måtte Gud välsigna edert
broderliga hjerta, ädle svåger!“ utbrast hon och knäppte
sina händer tillsammans med en åtbörd så behagfull
och innerlig, att alla närvarande erforo en djup rörelse.

Då framträdde furstinnan Ingeborg och gjorde en
djup bugning för den sköna frun samt sade! “Jag
märker att äfven jag måste lyckönska eder, min franka,
till edert giftermål. “

Äfven fru Magnhild framträdde med samma
högtidliga och kalla helsning.

Men jungfru Richissa gick hastigt fram till fru
Sigrid, omfamnade henne hjertligt och hviskade: “Måtte
Gud så visst förläna eder all lycka och välsignelse
som jag skall bedja honom af hjertat derom !<;

Sigrids varma hjerta, som kände sig isadt vid de
båda förra stolta damernas kalla helsning, rördes djupt
af dessa vänliga ord från en obekant mun. “Gud
be-löne eder för denna ädla önskan, hulda jungfru!“
svarade hon.

De öfriga fruntimren framträdde derefter äfven
-ledes för att lyckönska den unga frun, medan de tvenne
bröderna gingo något afsides och talade med den gamle
pilgrimen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free