- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
135

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök hos lagman Eskil

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bch parisiske rektorn rangerar öfver alla ministrar’
grefvar, baroner, kardinaler (om de icke äro af
kungligt blod), erkebiskopar, ja, han är näst påfven och
konungen.u

“Detta är hjertligen fägnesamt, broder Andreas!
Men en sak, som ligger mig starkt på hjertat, ville
jag språka med dig om. Skulle vi icke ha några lärde
män, som samlade våra gamla häfder och urkunder?
Du har ju sjelf varit i Danmark och läst den lärde
Saxos bok. Jag lät nyligen Johannes, kanik i Skara,
läsa för mig en bok, som de hafva der fått från Rom.
Boken var skrifven af en man, som hette Valerius
Maximus, och den afhandlade de romares hjeltedater.
Jag tänkte då, att vi väl hafva gjort så stora
bedrifter som mången af dem. Dertill med hafva danskarne
samlat sina minnen af framfarna dagar, och vi hafva
dock väl så mycken ära som de. Hvad menar du
derom, broder Andreas ?“

Klosterbrodern teg en stund. Slutligen sade han:
“Visserligen äro vi, svear och göter, det första folket
i Norden, och vi hafva utfört många märkliga gerningar.
Äfven hafva i synnerhet norrmännen oss att tacka för
allt hvad de äro, så vidt vi kunna spörja tillbaka.
Men ett sådant* foretag som att samla och uppsätta
våra häfder, är hvarken lätt eller snart gjordt.
Emellertid är det en god tanke, lagman Eskil. Jag skall
begrunda den, ehuru jag kanhända bättre passar att
skrifva andras böcker än egna.a

Lagmannen räckte honom tigande sin hand och
båda försjönko i djupt begrundande.

Då öppnades dörren och fru Kristina inträdde,
åtföljd af en främmande man. Hon hade ett papper i
handen och gick med en viss häftighet till lagmannen
samt räckte honom papperet, i det hon sade: “Här är
en isländare, en skald, som reser till Upsala, till hofvet.
Han har skickat sin tjenare förut och begärt herberge.
Dertill sände han detta blad.“

“Tillsäg vårt hoffolk, att de laga allt i ordning
till skaldens och hans följeslagares herberge!“ sade
lagmannen till en tjenare, som var tillstädes. ‘‘Och du,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free