Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här. Skicka en tjenare till Mildeshed — eller som
han nu kallar gården, sedan han gjort den till sitt
biskopssäte, Brunsbo — för att inbjuda honom till oss!
Eller hvad synes dig, Margareta? Hvar äro våra öfriga
söner?“
“De äro förmodligen utgångna hvar åt sitt håll.
Folke och Earl hafva ridit till Skara, men de komma
nog hem till middagen."
“Vi vilja ingenting låta märka af våra tankar,
Margareta! Jag förlitar mig helt och hållet på ditt
vakande modersöga. För öfrigt är det godt, om du vill
skicka till Brynolf. Han är väl icke hindrad, hoppas jag!“
Margareta gjorde en bifallande rörelse med
huf-vudet och lemnade rummet, inom sig belåten med att
dock hafva gifvit sin make del af sina hemliga
föreställningar.
Lagmannen vände åter sitt tankfulla ansigte mot
lagboken; men om hans tankar sysselsatte sig med
skriften, det må lemnas osagdt. Åtminstone tycktes
det som om den gamle allBeles icke gaf akt på att
en husets förtrognaste tjenarinna helt tyst inträdde
och ordnade åtskilligt, som hörde till storstugans
hus-geråd och prydnader.
Af lagman Algots söner befunno sig fem ännu i
föräldrahuset, medan sex redan hade uppträdt såsom
män i samhället.
Folke var den äldste af de hemmavarande sönerna.
Han hade, liksom brodern Brynolf studerat i Paris,
men dock slutat sina studier utan att inträda i det
andliga ståndet. Han var den åldrige faderns
närmaste rådgifvare och förtrogne. Gamle Algot hade
säkerligen inom sig närt den förhoppningen att Folke en
dag efter honom skulle intaga lagm an sstolen. Genom
sin lärdom, som i alla fall icke var obetydlig på den
tiden, och sin älskvärda personlighet hade Folke gjort
sig bekant med och aftiållen af klerkerna i Skara,
hos hvilka han dessutom äfven i egenskap af biskopens
broder var en välkommen gäst. Domprosten Benedictus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
