Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi dröja så länge. Kanhända skulle hon blifva otålig,
om hon alltför länge måste vänta oss till middagen.
Låt om oss skynda!“
Herrarne sporrade sina hästar och ilade till Götala.
Då gårdsporten i Götala öppnades af husdrängen,
blefvo de hemkommande sönerna inne på gården varse
flere främmande hästar, ett par hästbårar och åtskilliga
obekanta tjenare. Då emellertid en sådan syn
ingalunda var ovanlig på Götala, öfverlemnade de utan
vidare förfrågan sina hästar åt drängen och begåfvo
sig in i förstugan.
Bredvid lagman Algots vördnadsvärda gestalt, som
satt i högsätet, var stäld en särskild högkarmad stol,
på hvilken lagman Svantepolk hade tagit plats.
Östgötalagmannen saknade kanhända det uttryck
af ädelt allvar, som utmärkte Algot, men hans breda
panna med starkt utbildade knölar öfver de hvitgrå
ögonbrynen och en mängd af fåror, tecknade såsom
årens runeskrift mellan de kantiga tinningarna,
utvisade en karakter af oböjlighet, som hos en rättvisans
skipare måste göra ett djupt intryck på alla, som sågo
honom. De båda domrarne betraktade hvarandra med
ömsesidig högaktning.
Yid ett bord i andra ändan af den rymliga
storstugan sutto ett par fruntimmer, lagman Svantepolks
senare hustru, Ingegerd till Hendelö och hennes dotter
Ingrid. Den första var en högväxt, medelålders qvinna,
den senare en ad ertonårig, ljuslett skönhet.
Framför dem stod i sin roatmoderliga ’•värdighet
fru Margareta, med artiga ord bjudande dem hålla till
godo gästfrihetens välmening.
Då de tvenné nyss hemkomna sönerna inträdde,
flög dem till mötes en hastig blick från moderns öga,
hvari ett darrande bekymmer gömt sitt uttryck, men
för öfrigt röjde hennes uppsyn och ord icke om en
lifligare sinnesrörelse blifvit väckt hos henne.
Ett skimmer af rodnad flög öfver Ingrids skära hy.
De båda inträdande ungherrarne framgingo först
för att vördnadsfullt buga sig för lagman Svantepolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
