Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagman Algot fattade sjelf sin embetsbroders hand
för att, såsom det från heden hös ärfda talesättet lydde,
leda honom i högbänk. Fru Margareta tog fru
Ingegerd s hand. Biskopen räckte med ett värdigt uttryck
af ridderlig artighet sin hand åt den blygt rodnande
sköna Ingrid. Algots öfriga söner och Svantepolks
husfolk följde efter.
I den fornåldriga gästabudssalen infunno sig
äfven lagman Algots husfolk, tjenare och tjenarinnor
för att deltaga i måltiden. Den ordningen iakttogs,
alla männen sutto på den ena sidan om bordet och
fruntimren på den andra, och främst vid öfre
bordsändan de båda lagmännen.
Måltiden vardt hållen jned all den ståt, som hörde
till tidens bruk, och välfäguaden visade sig mera i
öfverflödet af kraftfull mat än i dyrbara drycker, ty
hembrygdt öl, porsöl, utgjorde det egentliga innehållet
i dryckeskärlen. Endast vid slutet af måltiden
fram-bars en silfverkanna med vin, hvaruti de båda
lagmännen och biskopen drucko hvarandra till. Hvarken
husets söner eller tjen ste folk fingo del af denna
dyrbara dryck. För öfrigt samtalade under måltiden
endast de äldre. Ungdomen och tjenstefolket afhörde
med vördnad och tystnad hvad de äldre hade att säga.
Efter måltiden begaf sig folket till sitt arbete.
Gästerna samlade sig i storstugan för att der samtala
och hålla hvarandra sällskap.
Fru Margareta förde dock snart sina qvinliga
gäster upp till loftrummen, der de skulle erhålla
herberge för natten. Der fann egentligen den ädla
husmodern först ett tillfälle att mera förtroligt samspråka
med den sköna Ingrid. Ingendera talade väl om hvad
som låg, såsom en helig hemlighet, på djupet af deras
tankar, men Margareta fann ett stort, om också
sorgligt behag i umgänget med flickan. Denna mötte
henne också både med blygsamhet och ömhet, som
uttalades i blickar i stället för ord. Äfven fru Ingegerd
tycktes mycket belåten med den uppmärksamhet, som
visades henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
