Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid tillgick, vore det mig särdeles kärt/4 infolL
Svantepolk.
MJag vill då omtala det allt och icke förtiga min
egen blygsel,4* återtog biskopen. “Såsom eder är
bekant, lagman Svantepolk, hemsökte Herren
Yester-götland med ett förskräckligt hungersår. Ett sådant
har icke varit i mannaminne. Alla ville taga till
tiggarstafven, sedan den ene icke mera hade än den
andre. Jag bäfvade för Herrens hårda straff öfver
folket och kunde icke skåda dess elände. Derför begaf
jag mig öfver till min gård på Thorsö i Yenersjön.
Der ville jag i enslighet afbida att Herren åter skulle
förbarma sig och gifva ett fruktbart år. Jag bad till
Herren och klagade vår nöd för Guds moder och alla
helgon, men det vardt icke hördt intill dess jag
väcktes och kallades tillbaka till mina pligter af min ädle
fader. Då hans eget hus var utätet samlade han den
hungerbleka skaran, så många som kunde följa honom,
och drog bort till stranden. På så många fartyg, som
kunde öfverkommas, förde han de elända öfver till
Thorsö. Jag glömmer aldrig, då det gräsliga tåget
ankom. Främst gick min gamle, gråhårige fader och
efter honom den jämmerfulla skaran af dödsbleka,
hungrande tiggare. Jag har sett härar i all den ridderliga
prakt, som slår med bäfvan hvar och en, som skulle
kunna tänka på’ motstånd. Men aldrig har jag känt
mig så häpen och bäfvande som vid åsynen af den
förskräckliga skaran af utmärglade gubbar, utsvultna
qvinnor och jämrande barn. Icke behöfdes då min
faders ord för att återkalla mig till besinning. Blotta
åsynen af det stora tiggaretå^et talade kraftigt såsom
domens basuner. Jag lät genast utdela hvad jag egde
af lifsförnödenheter och återvände med de arma till
deras hem. Sedan dess har Herren hulpit oss. Efter
bedröfvelse och nöd låter han oss ånyo hoppas och
sänder oss trösten. Aldrig har jag sett min gamle
ädle fader så vördnadsbjudande, så värd alla Guds
helgon som då.“
“Jag har med glädje sett årsväxtens herrlighet
under hela min resa,“ anmärkte Svantepolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
