Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far behålla ed or någon tid såsom en kär gäst vid min
dotters bröllop.“
Yid dessa ord uppreste sig lagmannen och vände
sig till samtliga de närvarande, i det han tilläde: “Ooh
nu ville jag dertill förklara, att jag ooh min husfru
skulle räkna såsom en stor ära, om vi vid samma
tillfälle finge se hos oss samtliga medlemmarne af min
vördade väns, lagman Algots hus, äldre ooh yngre,
ingen nämnd ooh ingen glömd.“
Nu uppstod äfven lagman Algot, bugade sig med
mycken högtidlighet och svarade: ‘‘För den vördige
emhetsbroderns hedervärda inbjudning äro vi alle,
såväl jag som de mina, hustru och barn, hjertligen
tack-samma. Men hvad mig beträffar, så förestå just nu
tvenne vigtiga ting, så att jag icke för närvarande kau
lemna mitt lagmansdöme.“
Svantepolk ålertog: “Men åtminstone vill jag
mottaga herr Karls löfte att följa mig till Lödese, och jag
tillägger, att det skulle göra mig en stor glädje, om
också herr Folke kunde göra sig ledig och komma
med oss. Jag hoppas att jag får bjuda eder att vara
mycket välkommen igen en gång till oss, herr Folke. “
Folke reste sig rodnande från taffelspelet och
framträdde, med en sidoblick tillika på sin fader, för att
med all den tidens artighet tacka för bjudningen. Den
gamle lagman Algot yttrade intet, ehuru visserligen ett
par af skrynklorna på hans panna lade sig i något
djupare veck. Den sköna Ingrid såg icke upp från
spelet, utan tycktes helt och hållet försänkt i
begrundande af något märkvärdigt och vigtigt drag. Fru
Ingegerd nickade vid bjudningen mycket fryntligt åt
fru Margareta, och den senare besvarade nicken med
ett vänligt leende, men derefter lade sig något
tankfullt i hennes anletsdrag, isynnerhet då hon oförmärkt
kastade sina ögon på Folke.
Då gästerna inbjödos till aftonmåltiden och
inträdde i gästabudssalen, hade den blifvit särskildt
prydd med löf och blommor. Doften* af björklöfvet
fylde det ansenliga rummet, och blomstren, i stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
