Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knippor, smyckade isynnerhet fönstren. Alla kände
sig upplifvade och upprymda, utom gamle Algot och
hans fru, som icke kundo qväfva åtskilliga aningsrika
bekymmer.
Men äfven biskop Brynolfs uppsyn röjde
betänklighet, sedan han fått tillfälle att af pilgrimen
förnimma några enskilda meddelanden. På den tiden stodo
de kyrkliga anstalterna i förbindelse med hvarandra
egentligen endast genom bud, som fördes af personer,
hvilka besökte eller visiterade, såsom det hette, klostren
och till och med kapitlen. De bref, som de
visiterande medförde, voro icke särdoles vidlyftiga, så att
de förnämligast hade att meddela muntliga uppdrag.
De, som egnade sig åt sådana besök, voro
förnämligast munkar, hvilka också derigenom ofta kommo att
föra ett temligen kringvandrande lif i stället för att
tillbringa lifvet med den stilla och enformiga
tjen-sten i klostren af kyrkorna. Dessa pilgrimer — ty i
sådan drägt och under förebärande af ett sådant värf
gjorde de oftast sina resor — blefvo såsom budbärare
gerna mottagna öfverallt.
Biskop Brynolfs betänkliga uppsyn vid pilgrimens
hemliga meddelanden härrörde af dessas beskaffenhet.
Men han lät under aftonmåltiden icke vidare märka
att han icke fann sig rätt glad.
Då måltiden var slutad, tog biskopen afsked. Han
önskade först de resande lycka på vägen. Hans
vänliga önskan besvarades med myoken artighet af
lagman Svantepolk och hans fru; men då han äfven till
den unga bruden framförde en lyckönskan, skiftade
hon färg och förmådde icke svara med något annat
uttryck af sin tacksamhet än att hon bugade sig
ödmjukt. Då tecknade han Öfver hennes nedböjda
hufvud det heliga korstecknet.
Derefter vände han sig till pilgrimen och sade:
‘‘Ehuruväl jag vet att ni, broder Nisbertus, här hos
min fader skall finna ett godt herberge och välfägnad,
vill jag likväl inbjuda er att följa mig till min
biskopsgård. Jag anhåller att min fader ville låna mig en
af sina hästar, så skall jag skicka den tillbaka i mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
