Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade han. “Gerna ville jag, då vi bära vår broder
på sin bår, att han finge pr}’das af den ridderliga
dödskransen. Viljen I, jungfru Ingrid, bevisa vårt hus
den hedern oeh honom den sista tjensten att knyta
den krans, som skall följa ungersvennen i hans graf?“
Fru Ingegerd tog ordet för sin bleknande,
förstummade dotter och sade: “Jag kan gerna för min
dotter svara ja. Hon vill säkert icke undandraga sig
denna lilla äretjenst åt lagman Algots son.“
Herr Karl uttryckte sin tacksamhet och kunde
icke neka sig att med ett artigt leende, midt under
sorgen, buga sig för den sköna tärnan.
Derefter tog han afsked och lemnade borgen.
Lagman Svantepolk begaf sig i tankfull tystnad
in i sitt särskilda rum, der han hade sina förnämsta
skatter förvarade. Han öppnade flera af de väl beslagna
kistorna och kastade en blick på sin dotters blifvande
hemgift, som läg förvarad der. Sedan framtog han
särskildt penningar, som voro behöfliga till
bröllops-anstalterna.
Derefter begaf han sig till de nödvändiga bestyren.
Han måste först inhemta underrättelser om hvad som
tilldragit sig i staden och orten, och deijemte taga en
öfversigt öfver borgens tillstånd och försvarsanstalter
samt besättningens styrka. Dertill skulle han anordna
huru det danska riksdrotset vid sin ankomst borde
mottagas. Allt detta måste ske innan han fick
läglighet att göra sitt besök i Yårfruklostret. Dervid
blef han i synnerhet uppehållen af anordningen vid
hamnen, der han hade att anbefalla de många
köpmans-skutorna att lemna rum för de danska skepp, med
hvilka David Thorstensson skulle anlända, Då
lagmannen från hamnen återvände till borgen för att der
med sin väntande- hustrus tillhjelp verkställa de äfven
i land erforderliga anstalterna, mötte han jungfru Ingrid,
som, med kransen i hand och endast åtföljd af en
tjenare, just befann sig på väg till klostret.
Då lagmannen varseblef den mötande jungfruns
tårade blickar, stannade han och tilltalade henne:
“Ehuru du börjar din bröllopsdag med ett sorgligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
