Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då log herr Karl och sade: “Nu tyst och snabbt
hvad som måste ske!“
I detsamma sprang herr Folke upp från
döds-lägret och tog den afsvimmade Ingrid i sina armar. Herr
Karl fattade den stora duken af silfvertyg, som varit
utbredd öfver likbädden, och båda bröderna insvepte
uti densamma den sanslösa flickan. Folke betäckte
hastigt sitt hufvud med hjelmen och nedslog
hjelm-gallret, så att ingen kunde igenkänna hvem han var.
Derefter fattade bröderna med försigtig omsorg den
orörliga flickan och buro henne till hästbåren, der de
noga, men skyndsamt tillslöto förhängena omkring henne.
De sprungo derefter upp på sina hästar och togo,
åtföljde af sina tjenare, vägen från staden. Så snart
de kommit utom stadsporten, påskyndades farten och
de ilade bortåt vägen. Men derifrån kastade de sig
snart på en afväg, som ledde inåt den klippfulla
skogstrakten utmed elfven.
Knappt en timme efter det lyckligen fullbordade
klosterrofvet hade underrättelsen derom hunnit till
lagman Svantepolk, som i sin bestörtning och harm till
en början helt och hållet förlorade besinningen. Fru
Ingegerd, lika häpen som han, ville genast att man
skulle skicka efter de flyende. Men Svantepolk insåg
val att tvenne sådana riddare, som Karl och Folke
icke skulle vara så lätta att taga, äfven om man visste
hvilken väg de följt. “Hafva de väl kommit öfver
elfven,“ yttrade han efter någon besinning, “in på
norska området, der konung Magnus Presthatare visst
icke nekar dem sitt beskydd, då kunna vi vara
öfver-tygade att vi aldrig mera återfå vår dotter. “
Emellertid satte sig lagman Svantepolk genast i
rörelse. Beväpnade flockar, såväl af borgens
besättning som stadens borgare, utskickades på flere vägar
äfvensom ett par fartyg genast fingo befallning att
begifva sig uppför elfven. Så snart det blifvit utredt
hvilken väg de flyende tagit, följde de utskickade
deras spår. Men inom ett par timmar bragte de
utskickade fartygen, som vände tillbaka, den underrättelsen
att flyktingarne på en färja vid Edet gått öfver elfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
