Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Lagen må medgifva det,v det kan så vara,“
invände lagmannen, “men det skall dock bero på rätter
målsegande, om han vill.“
“Just derför fråga vi eder,“ förklarade priorn.
“Det är dock till en kristen man, som vi här vända
oss. All blodshämd är okristlig, det säger en högre
lag än den gamla ännu från hedenhös öfverlefvande.
I denna sak har redan tillräckligt blod blifvit utkräft.
Den som fordrar mer, honom må blodskuldens
förbannelse inför Gud och alla helgon drabba, det säger
jag i kraft af mitt embete såsom Kristi och kyrkans
tjenare. “
Fru Ingegerd sade intet, men såg på sin man.
“För öfrigi är det konungen, som så ifrigt har farit
efter att straffa våldsgerningen,“ anmärkte lagmannen.
“Konungen torde nu hafva hunnit besinna sig,“
sade priorn med en blick på biskopen. “Jag
föreställer mig att biskop Brynolf icke skall vägra att
tillfredsställa honom med att gifva honom all den
säkerhet och uppfylla alla de fordringar han kan göra.
Biskopen har aldrig, det vet jag, förnekat konungen
hörsamhet i sådana ting, der konung har att bjuda
och befalla. Han har aldrig i ringaste måtto upprest
sig mot öfverheten. Derom må för öfrigt den helige
fadern i Rom döma!“
Lagman Svantepolk vände sitt ansigte mot sin
fru och betraktade henne. Det var med en viss oro,
men likväl med mycken ömhet han tycktes vilja läsa
i hennes drag. Den eljest myndige domaren syntes
söka ett beslut, som han ville se i dens blick, som
kanhända mer än alla andra menniskor hade inflytande
på hans meningar. Men han ville just icke låta märka
det. “Fader är sin dotters målsman!“ sade han. “Men,
det må vara. J)et kan väl också tyckas, som någon
gång en fader kunde låta sitt barns vilja något gälla.
Dock må det komma an uppå hvad som dervid är
moders råd.“
Allas ögon vände sig till fru Ingegerd.
Hon trädde ett par steg närmare med uttrycket
af en stilla värdighet, men tillika ödmjukhet i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
